”Jämställdhet en fråga om företags överlevnad”
Bristen på arbetskraft gör att de gröna näringarna inte har råd att inte attrahera kvinnor till branschen, anser Land Lantbruks ledarskribent.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det råder brist på arbetskraft inom de gröna näringarna. Redan nu är det svårt att hitta folk till många yrken och det kommer inte att bli lättare eftersom bristen ökar även i andra branscher. I det läget måste hela potentialen tas tillvara.
Naturbruksgymnasier och SLU har idag en ökande andel kvinnliga elever. Men de gröna näringarna går miste om många av de unga kvinnorna när de söker sig ut i arbetslivet. Av någon anledning väljer många av dem att söka sig till andra branscher när de väl är färdigutbildade.
Enligt SCBs prognoser kommer kvinnorna vara i majoritet både bland dem som gått naturbruksutbildning och bland agronomer och hortonomer 2030. Det är alltså av högsta vikt för de gröna näringarna att de lyckas attrahera dessa ambitiösa, unga kvinnor så att de stannar i lantbruket.
Hösten 2017 startades uppropet #metoo och några månader senare kom de gröna näringarnas egna varianter #skiljagnarnafrånvetet, #slutavverkat och #visparkarbakut. Vittnesmålen från kvinnor inom jordbruket, skogsbruket och hästbranschen var ingen uppmuntrande läsning. Många vittnade om att de inte bemöts som jämlikar i arbetslivet. Istället tvingas de stå ut med fördomar, nedlåtande kommentarer och sexuella trakasserier.
Sedan dess har ett antal aktiviteter gjorts för att förbättra jämställdheten, bland annat kom Jämställdhetsakademins metoo-rapport i maj förra året och flera större företag inom jord- och skogsbruket vittnade på ett seminarium om att de arbetar aktivt för att öka jämställdheten.
Därefter har det varit tyst. En tystnad som inte ska tolkas som att allt är frid och fröjd nu och förhoppningsvis inte som att frågan är glömd. Mycket återstår nämligen innan det råder jämställdhet, såväl i de gröna näringarna som i andra branscher. Mycket återstår för att unga tjejer ska känna att de behandlas lika i arbetslivet. Det kan gälla allt ifrån hur platsannonser utformas till om redskap och maskiner är anpassade för att användas av kvinnor.
Jämställdheten är för övrigt inte en kvinnofråga. Det är en fråga om överlevnad för såväl enskilda företag som för hela branschen. För kan inte arbetsplatser inom jord- och skogsbruk samt trädgårdsnäringen ge unga människor den arbetsmiljö de önskar kommer det att finnas gott om andra arbetstillfällen.