Ingår det i Kungens uppgifter att ställa sig på skogsbolagens sida i en bojkott mot 300 000 små skogsägare, frågar sig debattören med anledning av Världsnaturfondens uppmaning att bojkotta skog som inte är FSC-certifierad.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Låt mig först göra klart att skogsägareföreningarna är företag som köper virke. De kan inte vara representanter för säljarna. LRF Skogsägarna har inte heller förhandlat för säljarna. Jag har länge krävt att LRF ska inrätta en säljardelegation.
Den organisation som tydligast står bakom FSC-certifieringen förutom skogsbolagen och Södra är Världsnaturfonden. När kritiken mot bojkotten av virke från nyckelbiotoper kom gick Världsnaturfondens skogschef ut och hävdade att bojkotten var rätt och skulle vara kvar.
Bojkott av virke från nyckelbiotoper i Sverige är enligt min mening endast relevant om det gäller urskog. Sådana nyckelbiotoper är sällsynta och ägs förmodligen mest av skogsägare i Norrlands inland, skogsbolagen och staten. Övriga nyckelbiotoper bör skötas och virket bör tas tillvara. Det gäller även ur miljösynpunkt vilket också Skogsstyrelsen framhåller.
Kritiken mot FSC-villkoren gäller dessutom avtalsmodellen där nya villkor kan införas utan att avtalet sägs upp och omförhandlas. Köpbojkotten är ett exempel. Den infördes efter att många skogsägare tecknat avtal. Villkoren riktas dessutom mot parter som inte varit med och förhandlat om avtalet. Skulle skogsbolagen och staten acceptera sådana avtalsvillkor? Uppfyller de ens grundläggande krav enligt avtalslagen? Skogsbolagen har i stora delar av Sverige regionala monopol på massaved. Är det etiskt försvarbart att då genomdriva sådana villkor utan uppsägning av avtalet?
Världsnaturfonden har ett tungt inflytande när det gäller att få FSC accepterat och tar ställning för bojkotten. Ordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd är kung Carl XVI Gustaf och bland övriga företrädare för staten finns företrädare för åtta myndigheter däribland Skogsstyrelsens generaldirektör, som av regeringen fått i uppdrag att tillsammans med dess styrelse bestämma vad som är en nyckelbiotop och hur stora arealer som behöver skyddas. I Skogsstyrelsens styrelse sitter flera miljörepresentanter, däribland Världsnaturfonden.
Ingår det i Kungens uppgifter att ställa sig på skogsbolagens sida i en bojkott mot 300 000 små skogsägare? Hur kan Sida betala ut pengar utan upphandling och kontroll till organisationer som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen som ställer sig bakom företag och organisationer med sådana affärsmetoder och brist på etik? Kan statliga myndigheter sitta i privata organisationer och besluta om bojkott av konkurrerande företag?
Skogsstyrelsen är inblandad i besluten om bojkott av 300 000 skogsägare samtidigt som den genom myndighetsutövning kan bestämma både klassificeringen av biotoperna och den arealmässiga omfattningen. Kombinationen av myndighetsutövning och inblandning i bojkotter av konkurrerande företag i samarbete med lobbyorganisationer strider både mot Sveriges och EUs grundlag. En leveransbojkott är välmotiverad och riksdagen bör se över statens samröre med Världsnaturfonden.
Sverker Liden,
Jägmästare och skogsägare
