Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När lantbrukare och deras familjer attackeras i sin yrkesutövning går det inte bara ut över deras arbete och levebröd utan det drabbar hela Sverige.
Därför måste vi ta djurrättsextremismen på betydligt större allvar än vad som sker i dag. Det räcker inte att gömma sig bakom beredningar i regeringskansli och departement. I synnerhet inte när situationen för lantbrukare i Sverige många gånger är svår nog som den är.
Nu råder det skarpt läge. I samband med coronapandemin prövas vår beredskap. Enligt landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) finns det inga problem med tillgången på mat i Sverige. Men varken Jennie Nilsson eller någon annan vet hur länge den här situationen kommer att vara, eller vad den kommer att föra med sig.
I dag är Sverige enbart självförsörjande på tre typer av matvaror: mjöl, socker och morötter. Är det vad vi ska leva på om det blir kris på allvar? Det kommer inte att mätta länge. Varannan tugga vi äter består av importerad mat. Därför måste vår grad av självförsörjning i Sverige öka rejält.
För att öka graden av självförsörjning krävs att lantbrukare vågar utöka sin verksamhet. Det är många saker som läggs i vågskålarna när en lantbrukare ska välja mellan utökning eller nedläggning.
En orsak till att vågskålen ofta väger över mot nedläggning är den djurrättsextremism som våra lantbrukare utsätts för. Denna organiserade brottslighet måste tas på betydligt större allvar än vad som nu sker. När unga personer dras med i aktiviteter med intrång i stallar och när de inte straffas är risken stor att de avancerar till värre brottslighet, till exempel hot, trakasserier och rena våldshandlingar mot djurhållare.
Precis som annan ”småbrottslighet” är det en inkörsport till att begå grövre brott, om det inte beivras redan på ett tidigt stadium.
Justitieminister Morgan Johansson utlovade 15 mars 2019 en utredning kring möjligheten att stoppa manifestationer hos lantbrukare. Ett drygt år har gått men ingenting har hänt med det löftet.
Det svenska jordbruket är en oerhört viktig näring, inte bara för lantbrukarna utan för hela Sverige. Därför är det nödvändigt att stoppa de aktivister och extremister som saboterar och terroriserar lantbrukare. I dag känner sig många lantbrukare övergivna i förhållande till regeringens tydliga ointresse att stävja aktivismen.
Nu när regeringen har pekat ut livsmedelskedjan och även primärproduktionen som en samhällsviktig verksamhet är det än mer angeläget att stoppa den brottslighet som försöker att störa produktionen, både på gårdar och i anslutning till slakterierna.
Menar regeringen allvar med livsmedelsstrategin måste den visa det, innan det är för sent. 26 november ställde jag en skriftlig fråga till justitieminister Morgan Johansson om när han avsåg att sjösätta den utlovade utredningen.
Efter åtta meddelanden om fördröjt svar och två muntliga frågestunder i kammaren, där jag också efterfrågade svar på frågan, kom det slutligen ett svar 6 mars, alltså över tre månader efter att frågan ställdes.
Svaret löd: ”Beredning av den frågan pågår.” I en av frågestunderna i kammaren ursäktade sig justitieministern med att man har haft fullt upp med den eskalerande organiserade brottsligheten i Sverige.
Ursäkterna duger inte längre, Morgan Johansson. Är det någon brottslighet som är organiserad så är det djurrättsextremismen. Nu måste regeringen visa handlingskraft. Sverige är beroende av sina lantbrukares vilja och förmåga att producera matvaror, särskilt i dessa osäkra tider.