Forskare vid SLU har följt 140 kor och 32 tjurar och via gps studerat hur de rört sig. Detta har jämförts med viltolycksstatistik som säger att älgolyckorna söder om Dalälven ökar under september och oktober medan den i norr börjar öka under hösten och fortsätter under hela vintern.
Under september och början av oktober fick älgtjurarna mer fart i benen. Älgkorna blev däremot mindre aktiva. Tidsmässigt inträffade den ökade aktiviteten hos tjurarna före den årliga älgjakten i södra Sverige och under jaktuppehållet i många län i norra Sverige. Den sammanföll alltså inte med älgjakten.
Det som i stället fick älgtjurarna att ge sig ut på upptäcktsfärder var en annan sorts jakt - nämligen den på brunstiga älgkor. Dessa friarstråt gick inte sällan över vägar vilket delvis förklarar den ökade risken för viltolyckor.
En annan förklaring är att älgar rör sig som mest i gryning och skymning vilket under hösten ofta sammanfaller med när vi människor åker till och från jobbet.