Kor som får beta mjölkar mer
Det lönar sig att låta mjölkkorna gå på rikligt med bete 9,5 timmar per dygn. De mjölkar mer än kor som går i rastfålla och får fullfoder inomhus visar en studie vid SLU.
Sara Andersson har i sitt examensarbete jämfört kor i robotbesättning som går på rastbete på deltid respektive produktionsbete på deltid. Bakgrunden är att allt fler kor går i rastfålla, speciellt på stora konventionella gårdar där det kan vara svårt att få ut djuren.
Man ville jämföra rastbete – en mindre betesfålla där korna får utevistelse med litet betesintag – med produktionsbete, som är en betesfålla där korna får rikligt med bete.
Både korna som gick på rastbete och produktionsbete fick bete under 9,5 timmar per dygn, alltså deltidsbete.
Resultaten visar att kor på produktionsbete mjölkade 35,6 kilo mjölk och hade högre mjölkavkastning än kor på rastbete som erbjöds full inomhusutfodring och som mjölkade 33,3 kilo.
– Korna mjölkar mer på produktionsbete jämfört med rastbete, konstaterar Sara Andersson, som dessutom visade att korna på produktionsbete hade en lägre förbrukning av ensilage.
En annan slutsats är att det inte är ett bra alternativ att låta korna gå i en rastfålla och samtidigt erbjuda full inomhusutfodring för att behålla avkastningsnivån hos högavkastande mjölkkor.
– Om korna erbjuds produktionsbete så är de mer motiverade att gå ut och har ett mer aktivt betesbeteende men man kunde även se hos korna på rastbetet att de hade ett behov av att beta även om de troligtvis inte fick i sig så mycket gräs, säger Sara Andersson.
Rastbete uppfyller lagen som säger att 80 procent av marken ska vara gräsbevuxen och korna ska gå ute minst sex timmar per dag. Däremot är det inte tilllåtet i Kravbesättningar där korna måste införskaffa 50 procent av grovfoderintaget på betet varje dag.
– Deltidsbete kan vara aktuellt för bön- der som har begränsat med betesmark i anslutning till ladugården, speciellt stora gårdar med många kor. Det är även ett bra alternativ för gårdar med mjölkrobotar där behovet av en fungerande kotrafik är stort. Med mindre arealbehov till betet minskar även avståndet till betet så man kan välja skiften närmast ladugården till bete vilket är positivt för en fungerande kotrafik.
– De främsta fördelarna är att det går åt mindre betesareal, kortare avstånd till betet, anpassad foderstat inne på stall och ett högre näringsintag, säger Sara Andersson.