Kunskap hjälper inte om du inte når fram
Det ska inte innebära en risk för oss markägare att skapa naturvärden, skriver Paul Christensson, LRF Skogsägarna.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När LRF Skogsägarna presenterade ”Familjeskogsbrukets vision för framtidens skogar” några veckor före jul hade vi bjudit in Magnus Ljung som är statskonsulent för människa och samhälle vid SLU. Han pratade om vikten av att involvera de berörda markägarna för att nå bra resultat med utvecklingen av landsbygden, men också i arbetet med till exempel den biologiska mångfalden. Magnus Ljung har under mer än 15 år forskat på dessa frågor och kan nu visa att det är mycket mer framgångsrikt om man tydligt involverar de berörda markägarna.
Det är egentligen inte särskilt konstigt för det är så vi människor fungerar. Men det är inte så svenska staten jobbat fram till nu med naturvårdspolitiken.
Jag har under många år när jag pratat om dessa frågor sagt att svensk naturvårdspolitik skulle behöva många fler beteendevetare än naturvetare. Det är inte för att jag ser ner på den kunskap som naturvetare har, för den respekterar jag högt, men ska man nå framgång med politik och få många att dra åt samma håll så måste man få med sig människorna. Då hjälper det inte alltid att ha den bästa sakkunskapen om svampar, orkidéer eller fåglar, om man inte når fram till de skogsägare som är berörda. Det är ju trots allt så att den berörde markägaren är den som antingen ska avstå något eller förändra sitt brukande på något sätt.
Magnus Ljungs forskning visar på ett tydligt sätt att även ur ett samhällsperspektiv så är det klokt att ta den tid som krävs, men också att ställa den kompetens till förfogande som gör det möjligt med goda samtal och processer. Hans arbete visar också att med goda processer gör markägarna till och med mer än vad som förväntas, vilket inte ska underskattas.
Det beslut som riksdagen tog förra våren, i kölvattnet av den stora skogsutredningen, stakar ut en riktning att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ska ta fram fler skyddsformer för formella skydd. En bärande del är att det ska vara frivilligt för markägaren. Jag tror det är mycket bra att vi går den vägen, men då måste staten också förstå att det kommer att krävas andra kompetenser hos dem som möter markägarna.
Det ska inte innebära en risk för oss markägare att skapa naturvärden, vilket vi också skriver i ”Familjeskogsbrukets vision för framtidens skogar”.
Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna