Läge för den nya regeringen att ta omedelbar ställning

Vid årsskiftet ska den nya gemensamma jordbrukspolitiken i EU, Cap, äntligen träda i kraft, efter att ha skjutits upp i två år. 

Ambitionen med den nya reformen var att göra den enklare och ge medlemsländerna mer att säga till om. Resultatet blev dessvärre precis tvärtom. Med förhandlingar bakom stängda dörrar, utan läckor eller remissrundor där branschen kunde få chans till att ge värdefull input. Beslut har bokstavligen tagits över bönders huvuden. Det har inte heller underlättat med en svensk regeringskris hösten 2021 och en period utan ansvarig minister. 

Jordbruksverket kommer inte heller leverera snabbare och smidigare utbetalningar. Redan i juni i år gick myndigheten ut med en utbetalningsplan där de informerar om att de nya ettåriga miljö- och kulturersättningarna för 2023, eco-schemes, inte kommer att betalas ut förrän tidigast i april 2024. Det innefattar även ersättningar för precisionsjordbruk och för ekologisk odling. 

Nya Cap har ett starkt fokus att främja biologisk mångfald, klimatnytta och kolinlagring, tydligt präglad av opinionen. Mellangrödor är politiskt hett. Ambitionen är lovvärd, att minska näringsläckage och öka kolinlagring, men tyvärr passar inte detta alla gårdar och växtföljder på våra breddgrader. 

Det vore betydligt mer logiskt att satsa på att kompensera odlare för att odla vall, denna fleråriga gröda som kan växa i hela landet. 

Att regeringen har valt att ta bort just ersättningen för vallodling i slättbygd är, för att klara klarspråk, rent ut sagt hål i huvudet. Det är tjuruppfödaren Anders Isakssons omedelbara reaktion på den nya Cap-reformen i reportaget på sid 6-7. Vad är bättre för kolinlagring än vall, frågar han sig. Det ironiska är att svenska lantbrukare får färre alternativ, där vallersättningen alltså inte är ett av dem, för att Jordbruksverket skulle kunna snabba på administrationen. Men i stället blir det varken eller. 

Den kraftiga förseningen av jordbrukspolitiken drabbar den redan hårt pressade enskilde lantbrukaren. Samtidigt rusar priserna för el, bränsle, växtskydd och andra insatsmedel. Att inte anpassa politiken efter rådande världsläge är tondövt. 

Kollegorna i våra grannländer lever i samma verklighet. Skillnaden är att både Danmark och Finland har hittat olika vägar för att premiera vallodlingen i Caps klimatarbete.  
Viktigt är att vår nya svenska regering sätter sin prägel, omedelbart skjuter till nödvändiga medel och visar att den på allvar vill ge svenskt lantbruk rimliga förutsättningar för en livskraftig livsmedelsproduktion. 

I krigstider som dessa borde vi kunna mycket mera och bättre än så.