Framtidstro är nödvändigt för utveckling
Att driva företag har aldrig varit enkelt, men idag är nog balansgången mellan ekonomiska och politiska förutsättningar svårare än någonsin. Det skriver Samuel Bäckelin.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ofta publiceras nyheter om att lantbruksföretag tvingas lägga ned på grund av bristande lönsamhet, ägarskifteproblematik där yngre varken vill, vågar eller kan ta över verksamheten, och där marknadspolitiska förändringar sätter käppar i hjulen för ett fortsatt livskraftigt företagande.
Ibland, som i Lantbrukspoddens avsnitt 97, lyfts dock framgångssagor där yngre krafter har vågat investera och utvecklat sina företag till viktiga ekonomiska och sociala organisationer i sin omgivning. Att driva företag har aldrig varit enkelt, men idag är nog balansgången mellan ekonomiska och politiska förutsättningar svårare än någonsin.
Inhemsk produktion av livsmedel är en fundamental komponent i krisberedskapen. Den skapar arbetstillfällen och därmed skatteintäkter och kan bidra med viktiga ekosystemtjänster för miljön och klimatet. Det är därför svårt att överdriva betydelsen av ett fungerande livsmedelssystem där företagen på ett hållbart vis kan fortsätta verka och utvecklas.
En av utmaningarna just nu för en fortsatt livskraftig livsmedelsproduktion är frågan om ägarskiften. Idag är över hälften av Sveriges lantbrukare över 60 år och inom det kommande decenniet kommer en stor del av arbetskraften bytas ut. Det kräver att det finns yngre förmågor som har en tillräckligt stark framtidstro på branschen för att våga satsa och ta över. De avskräckande faktorerna är emellertid starka eftersom lantbruk är en kapitalintensiv bransch och stora investeringslån och höga låneräntor gör det svårt att få kalkylen att gå ihop.
Dessutom har livsmedelsproduktion blivit alltmer kunskapsintensivt och den marknadspolitiska komplexiteten har ökat. Beslut på EU-nivå påverkar hur och även var maten ska produceras och ibland känns det som att långsiktigheten glöms bort när nya regleringar genomförs i snabb takt.
Ett europeiskt exempel är det enorma uppköpsprogrammet i Nederländerna där tusentals gårdar ska köpas av staten och läggas ner för att få ordning på kväveutsläppen. Hur ska investeringsviljan upprätthållas när branschens framtid är så osäker?
En sak som förblir säker är dock att alla behöver äta, även i framtiden. Om maten vi äter inte produceras här kommer den i stället att produceras någon annanstans. För att livsmedelsproduktionen inte ska äventyras krävs politisk långsiktighet, stabilitet och en tro på livsmedelsproduktion som en framtidsbransch. Därför bör vi låta oss inspireras och se upp till dem som vågar satsa, och lära oss att det faktiskt går att starta upp och utveckla livsmedelsverksamheter i dag. Även om det är utmaningarna får mest plats i media idag.
Samuel Bäckelin