"Ett löjets skimmer över aktörerna i SVTs Slaget om skogen"
Önskvärt vore att informationen om förhållanden och villkor för att uppfylla alla de krav som kan ställas på skogen vore lite mer saklig. Det skriver skogsägaren Holger Larsson.
Önskvärt vore att informationen om förhållanden och villkor för att uppfylla alla de krav som kan ställas på skogen vore lite mer saklig. Det skriver skogsägaren Holger Larsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Så har SVT lyckliggjort oss med ytterligare ett program i serien ”Slaget om skogen”. I ärlighetens namn måste erkännas att man nu lät båda sidor komma till tals. Det är ändå svårt att frigöra sig från intrycket att man vill skapa opinion för stora förändringar genom intervjuer av kritiskt inställda med det vanliga inslaget av åtminstone ett stort kalhygge, men det inleddes med EU:s utredning om eventuell kartellbildning inom skogsindustrin om priset på pappersmassa. Den pågår men inga tvivelsmål om utgången.
En tidigare VD för Sveaskog vittnade om nackdelarna med trakthygge. En gallring på 2000 kbm gav 9 kronor per kbm. Hans kommentar: ”Jag sänkte värdet på min gård med mycket mer, cirka en miljon kronor. Det är pengar jag aldrig får tillbaka.” Ett märkligt resonemang men något försök att förklara lönsamheten på en förstagallring gjordes inte. Ännu en hade samma förklaring till varför övergången till hyggesfritt var det rätta.
En finsk entusiast för förändring har räknat ut hur mycket Sveakog skulle tjäna på övergång till kontinuerligt brukande de första 30 åren: ”35 procent mer blåbärsris, 22 procent vackrare, binder 18 procent mer koldioxid, 11 procent mer timmer, 9 procent mer blandskog till förmån för mångfalden.” Resultatet för en hel omloppsperiod fick vi inte veta. Något som Södras VD beräknade till minus 40 procent för en genomsnittlig Södramedlem. Även Sveaskogs VD var betänksam över den låga lönsamheten vid hyggesfritt brukande.
Man kan tycka att ”Slaget om skogen” är en tillspetsad rubrik men miljörörelsens talesman undanröjde varje tvivel om att en kamp verkligen pågår: ”Det som EU kan ta till är lagstiftning om klimat, krav på att binda in kol och lagstiftning om biologisk mångfald. Jag tycker EU ska ta i med hårdhandskarna mot Sverige då vi har tusentals arter, växter, djur och svampar som inte mår bra.”
Man får ha förståelse och respekt för en allmänhet som vill ha tillgång till marker för naturupplevelser av olika slag men man skulle önska att informationen om förhållanden och villkor för att uppfylla alla de krav som kan ställas på skogen vore lite mer saklig. Det förekom flera förnuftiga och tänkvärda yttringar på båda sidor men allt för mycket, medvetet eller omedvetet, spred ett löjets skimmer över aktörerna. Dels över skogsägarna som genom sättet att presentera utbytet av gallringar framstod som naiva utan förmåga att driva affärer. Dels över entusiastiska naturälskare som om de finge råda skulle vara ett hot mot både miljö och samhällsnytta.
Holger Larsson, skogsägare i Tibro och Södramedlem.