På lång sikt kommer bestånd av fisk och musslor i uttorkade vattendrag att återhämta sig. Dessutom är det ingen skillnad beroende på om dammar rivits ut eller inte, hävdar länsstyrelsens enhetschef Peder Eriksson.
Peder Eriksson använder dock inte själv ordet ”utrivning” utan talar om återställande. Ett återställande till hur det såg ut för hundratals år sedan innan människor började bygga dammar i det som i dag är Örebro län.
– Naturlig flödesdynamik ger bättre förutsättningar för biologisk mångfald. Dammarna reglerar inte vattnet efter naturens förutsättningar, säger Peder Eriksson.
Länsstyrelsens vatten- och naturmiljöenhet har skapat sig en översiktlig bild av vad som har hänt efter sommarens torka. Ett stort fokus ligger på den rödlistade flodpärlmusslan som finns rikligt i flera vattendrag.
– Skalen som vi har tittat på i till exempel Bredsjöbäcken är inte musslor som har dött i år. Då är det värre i Lillsjöbäcken, ett tillflöde till Järleån, där vi har relativt stora bestånd som tagit mycket stryk, säger Peder Eriksson.
I Lillsjöbäcken revs regleringsdammen ut redan 2005 sedan ägaren Sveaskog velat slippa ansvaret för skötseln. Åtgärden bekostades med bidrag från WWF. Att en spånt som är tänkt att ha en viss dämmande funktion öppnades upp under sommaren kunde inte hindra musseldöden.
Peder Erikssons slutsats är ändå att det inte har haft någon betydelse om det funnits regleringsmöjlighet eller inte i de fall vattendrag torkat ut. Han ger exempel på vattendrag med regleringsdammar där det också varit ont om vatten.
– Vi har analyserat fallet Bredsjöbäcken och kommit fram till att det skulle ha varit värre om den tidigare anläggningen hade funnits kvar, hävdar Peder Eriksson.
Men beträffande Hammarskogsån bedömer den tidigare dammregleraren att han med fördämningen kvar skulle ha kunnat hålla ett minimiflöde på 50 liter i sekunden?
– Det får stå för honom, blir Peder Erikssons svar.
När det gäller Skagersholmsån – där möjligheten att hålla flöde inte togs till vara – vill Peder Eriksson skjuta över ansvaret på dammägaren Sveaskog.
– Vi gjorde vad vi kunde tillsammans med dammägaren. Vår bedömning var att musslorna skulle klara sig i åns lugnvatten och de skal vi senare hittade var inte från nydöda musslor, säger han.
– Att om dammar ska finnas behöver de skötas så att de fungerar. Med en naturlig dammtröskel hade kanske det här inte hänt, säger Peder Eriksson.
– Dammar kan jämna ut flöden över året men merparten av dammarna i vårt län fyller inte längre en sådan funktion.
