Lantbrukarnas våtmarker gör nytta

Våtmarker är ett viktigt inslag i landskapet och anläggning av våtmarker är ett viktigt verktyg för att åtgärda allehanda problem, skriver representanter för bland andra LRF, SLU och Hushållningssällskapet.

Att anlägga fler våtmarker har många positiva konsekvenser. FOTO: JOHN STRAND

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Sedan ett par decennier har det satsats mycket pengar, både från svenska staten och EU, på att återskapa våtmarker. Tusentals markägare har de senaste 30 åren upplåtit delar av sin mark för att skapa och återskapa våtmarker. Denna viktiga insats gynnar både folk och fä. 
Under 1800- och 1900-talet var det i Sverige stora svårigheter att odla och producera livsmedel till en ökande befolkning och matbristen ledde till svältkatastrofer. En viktig och helt nödvändig åtgärd var då att förbättra dräneringen i jordbrukslandskapen för att öka arealerna av god åkermark för odling av livsmedel. Mycket stora insatser gjordes för att dränera våtmarker, sänka sjöar och räta ut eller rörlägga vattendrag. Det resulterade i en kraftig ökning av livsmedelsproduktionen, vilket blev grunden för Sveriges kraftigt ökade välstånd de senaste 100-150 åren.

Hushållningssällskapet Halland firade sitt 150-årsjubileum 1962 och jubileumsskriften heter ”Fattiglänet blir bördig bygd”, en titel som är passande för hela Sverige för den perioden. Det är idag svårt att föreställa sig den enorma omdaning av jordbrukslandskapet som har skett. Hade vi flyttats 150 år tillbaka i tiden hade vi inte känt igen oss när vi skådat ut över myriader av våtmarker, sjöar och vattendrag där ytvattnet låg i princip i marknivå större delen av året och där breda flodplan dominerade landskapet.

Men nästan allting har en baksida och ett pris. Vårt välstånd har till stor del betalats av naturen och miljön. I dag vet vi att våtmarkerna har en stor positiv betydelse för många funktioner, inklusive sådana som är till direkt nytta för oss, utöver att vara nyttiga för natur och miljö. De fungerar som kostnadseffektiva reningsverk, de är hemvist åt ett mycket stort antal djur och växter, de kan buffra vattenflöden i landskapet och dels minska översvämningsrisker nerströms, dels bevara vatten i landskapet för bevattning vid torka.

När våtmarkerna försvann fick vi problem då dess funktioner minskade eller upphörde. Dagens effektiva gödningsmedel och stora markarealer med, för människor nödvändiga grödor och få naturliga våtmarker i landskapet, har resulterat i övergödning, att djur- och växtarter minskat eller helt försvunnit och kraftiga regn leder numera till återkommande översvämningar i låglänta områden.

Detta är orsaken till att samhället nu satsar stora medel på att återskapa våtmarker i landskapet. Det medför inte att vi går tillbaka till situationen på 1800-talet utan att man tack vare omfattande forskning kan anlägga våtmarker som optimeras för att lösa natur- och miljöproblemen, men som samtidigt tillåter en rationell och effektiv livsmedelsproduktion. Man kan säga att de våtmarker vi anlägger nu är trimmade för att ge högre effekt på en liten yta. 
Flera studier har också visat att de nyanlagda våtmarkerna verkligen har haft stor positiv effekt, och att de är direkt nödvändiga för ett hållbart modernt jordbruk. Flera fågelarter och groddjur är inte längre sällsynta och hotade, flera tusen ton kväve och fosfor fångas upp innan de rinner ut i våra vattendrag och markägarna själva utnyttjar sina våtmarker för alla möjliga slags aktiviteter.

I en intervjustudie som Hushållningssällskapet Halland gjorde med ett stort antal markägare som hade anlagt våtmarker visade det sig att 83 procent använder sin våtmark för egen rekreation, alltifrån att bada i till jakt och fiske. En vanlig aktivitet var också skridskoåkning, en lite oväntad nytta från våtmarker men alltså något som är viktigt för många våtmarksägare.
Många markägare framhäver det estetiska, att våtmarkerna gör landskapet mer levande och där kvackande och kväkande från änder och grodor i samband med fikapauser och kvällspromenader med hunden runt våtmarkerna förhöjer upplevelsen.

Det förs ibland fram argument mot våtmarksanläggning, där man menar att om vi anlägger fler våtmarker och klimatet blir varmare kommer vi att få större myggproblem med en risk att få tillbaka malarian i Sverige. Även om många myggor gärna utvecklas i våtmarker så är farhågorna kring malarians återkomst rent nonsens och beror på historielöshet och avsaknad av kunskap kring malariamyggorna och malariaparasiten.

Det var i huvudsak inte dräneringen av våtmarker som gjorde att malarian försvann från Sverige. I stället var det en effekt av det ökade välståndet från den ökade livsmedelsproduktionen, framför allt genom att vi fick bättre boendestandard. Malariamyggor trivs på mörka och fuktiga stallvindar, och hittas fortfarande ofta i dessa miljöer. Det man måste komma ihåg är att boendestandarden under äldre tider var lägre, där djur och människor ofta levde nära varandra och ibland i samma hus. Ofta gick dessutom djuren ute hela året.

När boningshusen blev varmare, ljusare, renare, tätare och med lägre luftfuktighet än tidigare så föredrog myggorna att uppehålla sig i de alltmer vanligt förekommande stallarna. Eftersom malariamyggor nästan alltid biter på natten och det fanns mat för dem i stallarna så blev färre människor bitna och överföringen av malariaparasiter minskade tills den helt upphörde. Till det kommer den förbättrade hälsovården och användningen av kinin.

För att vi ska få tillbaka malaria i Sverige så skulle det krävas att vi får en betydande del av populationen infekterad av malariaparasiter och samtidigt ett remarkabelt skifte tillbaka till 1700-talets boendestandard samt att sjukvården totalt misslyckas med att identifiera och behandla malariafall.

Så att anlägga fler våtmarker har många positiva konsekvenser, och kommer inte att leda till malaria i Sverige. Staten har också satsat stora medel på anläggning av våtmarker och under senare år också på återvätning av utdikade myrar som en viktig klimatåtgärd. Det bedrivs också omfattande forskning kring våtmarkers funktion och hur olika nyttor kan levereras från en och samma våtmark. Våtmarker ser väldigt olika ut, från myrar i skogslandskapet till anlagda dammar i jordbrukslandskapet, och denna mångfald är viktig eftersom olika våtmarkstyper har kompletterande funktioner och nyttor. Därför är det viktigt att noga tänka igenom och planera restaurering eller nyetablering av våtmarker, både var och hur, för att maximera nyttan och minimera eventuella olägenheter.

Överlag är våtmarker ett viktigt inslag i landskapet och anläggning av våtmarker är ett viktigt verktyg för att åtgärda allehanda problem i landskapet, där markägares intresse spelar en mycket stor roll. Vi ser också att våtmarksägare oftast är nöjda och med rätta stolta över sina våtmarker.

John Strand och Sofia Hedman, Hushållningssällskapet Halland
Markus Hoffman, Lantbrukarnas Riksförbund
Anders Lindström, Statens veterinärmedicinska anstalt
Peter Hambäck, David Åhlén, och Imenne Åhlén, Stockholms universitet
Björn Klatt, Lunds universitet/Hushållningssällskapet Halland
Eddie von Wachenfeldt, SLU Artdatabanken

Läs mer i gruppens forskningsprojekt: www.biowetland.se och www.goodstream.se