Låt oss få veta var köttet kommer ifrån
Regeringen går inte vidare med ursprungsmärkningen av kött på restauranger, så vi får fortsätta upprepa: Var kommer köttet ifrån, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Bara 20 procent av det kött som serveras på restauranger i Sverige är producerat av svenska bönder. Resten är anonym import. Detta trots att åtta av tio restauranggäster i undersökningar svarar att de helst vill veta var köttet kommer ifrån.
Den förra regeringen lovade att införa en obligatorisk ursprungsmärkning av kött på restauranger och i andra storhushåll. Livsmedelsverket fick i uppdrag att utreda frågan. Innan ett land lagstiftar om ursprungsmärkning måste det nämligen anmälas till och godkännas av EU-kommissionen.
Strax före valet var anmälan klar, men nu bromsar den nya regeringen processen och väljer att invänta EUs ställningstagande om en eventuell obligatorisk ursprungsmärkning.
Under pandemin minskade svenskarnas totala köttätande. Däremot ökade andelen svenskproducerat. En del av förklaringen är att restaurangbesöken minskade, och fler lagade och åt mat hemma. Och när folk köper kött i butiken och lagar sin mat själva väljer de helst svenskt. Förklaringarna till det är många, men några av de mest betydelsefulla är att köttet är närproducerat, att svensk antibiotikaförbrukning är den lägsta i hela EU och att konsumenterna vill stödja det svenska lantbruket. I förlängningen betyder det också att man oftare får kött från djur som betat, hållit landskapet öppet och ätit foder som producerats med mindre bekämpningsmedel.
I offentliga kök, till exempel i skolmatsalar, på sjukhus och i personalrestauranger har andelen svenskt kött också ökat de senaste åren. Där är i genomsnitt nästan 80 procent av det kött som serveras svenskt, medan andelen svenskt i restauranger alltså är så låg som 20 procent. Bara var femte kötträtt på restaurang innehåller kött från djur som fötts upp och slaktats i Sverige.
EU utreder just nu om nationell ursprungsmärkning skulle påverka den inre marknaden. Det är den utredningen den svenska regeringen hänvisar till när den valt att inte gå vidare med anmälan om obligatorisk ursprungsmärkning på restauranger. Det finns förstås en logik i det, men det får inte bli en ursäkt för att dra beslutet i långbänk. Det är ju annars bekvämt att hänvisa till EU i alla möjliga sammanhang.
Vårt grannland Finland, där det mesta verkar vara möjligt, har redan infört ursprungsmärkning på restauranger. Bara för att restaurangerna talar om var köttet de serverar kommer ifrån betyder det ju inte att gästerna måste välja finskt. Det betyder bara att de inte behöver köpa varken grisen - eller kon - i säcken. Och så länge märkningen inte är obligatorisk i Sverige får vi fortsätta att tjata: Var kommer köttet ifrån?