Låt oss slippa ogenomtänkta lagar
Vallöften är billiga att utfästa, men det måste bli ett ökat fokus på frivillighet och skogsägarens eget initiativ, skriver Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Från min by i glesbygden tittar jag söderut på våra 349 nyvalda riksdagsledamöter som nu är på plats i Stockholm för fyra nya år av lagstiftande arbete. Efter valrörelsen, denna långa urvalsprocess för att välja de som bäst kan företräda oss, ser jag fram emot när snack ska omsättas till verkstad. Denna gång har vi skogsägare i alla fall blivit ordentligt uppvaktade under resans gång. I klassisk sagostil har jag därför tre önskningar.
Min första önskan är att ledamöterna kommer ägna mycket omsorg och uppmärksamhet åt en av sina viktigaste arbetsuppgifter - att stifta lagar. Ny lagstiftning som rör skogsbruk och miljö behöver ju fungera i den fysiska verkligheten, med markförhållanden, biodiversitet, industriella processer med mera som inte går att önsketänka annorlunda. Den behöver konsekvent styra mot mål för bland annat ett fossilfritt samhälle, en livskraftig landsbygd och säkrad biodiversitet. Dessutom behöver den fungera i den komplexa väven av befintlig lagstiftning, avtal, direktiv, marknadsförhållanden med mera som finns både nationellt och på EU-nivå. Ett systemtänk, helt enkelt. Vad sägs om ett kompetenslyft för att slippa fler exempel på ogenomtänkt lagstiftning? Inga fler bondeoffer i form av enskilda medborgare som faller ner i gliporna mellan oförenliga regler. Och ett aktivt politiskt arbete både i riksdagen och i Bryssel.
Min andra önskan rör uppdraget till och styrningen av Sveaskog. I takt med att Sveaskog minskar sitt innehav av produktionsskog och ökar andelen mark med höga naturvärden borde avkastningskravet anpassas. Förutom huvuduppdraget att förse svenska sågverk med virke förvaltas en stor del av Sveriges biodiversitet av staten själv, som rimligen behöver sätta på sig ledartröjan.
Min tredje och sista önskan rör budgeten. Vallöften är billiga att utfästa. I partiernas budgetar däremot finns de krassa prioriteringarna. Även här handlar det om statens eget skötselansvar, till exempel för skötseln av skyddad skog, där drygt hälften av skötseln är eftersatt. Det handlar även om den senaste lagstiftningen med ökat fokus på frivillighet och skogsägarens eget initiativ. Bra principer som kräver finansiering för att bli verklighet.
Kära riksdagsledamot, vad sägs om att om fyra år utvärdera ett väl utfört arbete i hur väl lagstiftning, uppdrag och styrning fungerat i samhället? Inte i antalet likes och retweetar på senaste inlägget på Twitter.
Kerstin Dafnäs, skogsägare, ordförande i Spillkråkan