”Lika bra för skogsägare att certifiera sig”
De fyra skogsägareföreningarna tar inte emot virke som skadar nyckelbiotoper. Då kan skogsägarna lika bra också certifiera sig och få sina påslag, skriver Leif Öster i sin krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag får ofta frågor om hur jag ser på framtiden. Vi har i dag en spelplan med marknad-virkesköpare-stat. Härom veckan fick min familj 100 000 kronor extra i en virkesaffär. Det var marknadens tack för att vi FSC-certifierat vår skog och bland annat avsatt fem procent av våra mest värdefulla bestånd till naturvård utan ersättning. Efter att de fyra skogsägareföreningarna förbundit sig att inte ta emot något virke som skadar nyckelbiotoper är i praktiken hela den svenska skogen köparcertifierad. Då kan man ju lika bra som skogsägare också certifiera sig och få sina påslag.
Vi skogsägare behöver en slutmarknad som efterfrågar produkter. Få minns i dag hur det var i början 1990-talet. Våra svenska skogsprodukter var svindlande nära att utsättas för internationell köpbojkott. Fyra stora, tyska papperskunder, bland annat Axel Springer Verlag, gjorde gemensam sak med Greenpeace och krävde ”kalhyggesfritt papper”. Jag jobbade då som informationschef på ett skogsbolag. Så jag är ödmjuk inför tanken att detta kan hända igen. Stora pappersköpare som Ikeas och Tetra-Paks egna kunder ställer allt tydligare krav på certifieringar och kräver att vi skogsägare inte ska avverka skyddsvärd skog.
De fyra skogsägarföreningarna och de största bolagen dominerar redan hela virkesmarknaden. Vad händer om de blir ännu starkare genom fortsatta sammanläggningar? Notera hur skickligt de har flyttat ansvaret för sin egen köpbojkott av NB-virke till att det är ”statens fel”. Staten har ju inte något med de två certifieringssystemen FSC och PEFC att göra.
Det räcker med att staten fastställer vad ett lagligt brukande av skog innebär och därefter överlåter till oss skogsägare att fritt sköta våra skogar. Skogsstyrelsen behövs för neutral rådgivning och som en kanal in i forskningen. Någon lär väl hålla reda på att de få lagar vi har i framtiden efterlevs.
Staten bör ingå i ett utvecklat nationellt skogsprogram. För vi behöver en levande dialogplats om skogens alla frågor. Där kan handslag träffas mellan de stora aktörerna om vilken färdväg svenskt skogsbruk ska ta utan att enskilda aktörer sätter käppar i hjulet av egenintressen. Detta är en god svensk tradition som är bättre än lagar och skapar en något så när demokratisk färdväg framåt.
Mitt råd till skogsägare är att odla blandskog och spara sitt virke på rot om priserna är för låga. En dag behöver marknaden säkert ditt virke.
Leif Öster,
Skogsägare och turismföretagare