”LRF spelar roulett med skogsägarnas framtida avsättning”
I en replik på ett tidigare inlägg av Sven Erik Hammar kritiserar Sten B Nilsson LRF Skogsägarna för att ha för lite ovanifrånperspektiv.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sven Erik Hammar sammanfattar i ett debattinlägg LRF Skogsägarnas syn på vad som är bra respektive dåligt för de privata skogsägarna. Han säger "det behövs inga nya inventeringar och ovanifrånperspektiv" och dessa är "en misstro mot skogsägarnas kännedom om sin skog". Han välkomnar M/KD-budgeten som lyckats göra sig av med nyckelbiotopsinventeringen.
Hammar går vidare med att säga "nu gäller det att gå vidare och också lösa de återstående problemen". Han syftar förmodligen på andra "ovanifrånperspektiv" som grön infrastruktur och landskapsplanering, något som Hammar återkommande kritiserat under 2018.
Det är alltid intressant när en ordförande kritiserar ”ovanifrånperspektiv”, när hen själv har just det uppdraget. Jag trodde att hela idén med skogsägarrörelsen var att stötta de enskilda små skogsägarna med en helhetsbild och sätta in skogsgårdarna i en global helhet, både vad gäller virke och kunskap.
För världen är mitt uppe i en process att implementera de globala målen för uthållig utveckling vilken bygger på helhet och "ovanifrånperspektiv". Skogsindustriföretagen, både nationellt och internationellt, har tagit ledningen i utvecklingen av denna process inom skogsnäringen. Det vore intressant att få veta om LRF Skogsägarna överhuvudtaget ställer upp på detta arbete som kallas Agenda 2030?
Jag är av den bestämda uppfattningen att LRF Skogsägarna och Hammar gör sig skyldiga till ett fundamentalt tankefel. Frågan om biodiversitet och nyckelbiotoper följer inte ägargränser utan dessa måste analyseras över större arealer för att förstå helheten. Vattenfrågan kan inte hanteras utan ett helhetsperspektiv över ägargränser.
Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin hade i våras en internationell konferens om kunskapsläget om skogens kolbalanser och rapporten kom strax före jul. Det välkända mantrat "Öka tillväxten och avverkningarna och rädda klimatet" håller inte. Frågan är mer komplex än så.
Man måste göra analyser av utsläppen av växthusgaser över större områden och flera sektorer för att kunna identifiera relevant skötsel av kolbalanserna i skogen. Vi måste ha ett landskapsperspektiv för att klara övriga ekosystemtjänster, vilket bland annat fastslogs i det Nationella skogsprogrammet.
Den vetenskapliga litteraturen är övertygande när det gäller behovet av storskaliga landskapskoncept för att kunna hantera riskerna kopplade till den förändring av klimatet som sker.
LRF Skogsägarnas synsätt är kunskapsfientligt. Hammar talar om nyckelbiotopsinventeringen som en "gökunge i boet". I ett modernt och transparent kunskapssamhälle tar man fram relevant kunskap och därefter förhandlar berörda parter om att finna de praktiska lösningarna.
LRF Skogsägarnas koncept går ut på att stoppa att denna kunskap blir tillgänglig. Det verkar vara en 1800-talsmetod för att lösa problem. Det verkar som att LRF Skogsägarna är rädda för den information som kommer fram vid "ovanifrånperspektiv". Vad har man att dölja?
Staten betalar för jobbet och skogsägarföreningarna får ny kunskap som kan gagna oss medlemmar. Varför vägrar man att lägga fram den detaljerade informationen över sina frivilliga avsättningar?
LRF Skogsägarna och Sven-Erik Hammar spelar på sikt roulett med skogsägarnas framtida avsättning av virke med sin förnekelse av behovet av "ovanifrånperspektiv". Som nämnts ovan arbetar de stora skogsindustriföretagen och de stora användarna av skogsindustriprodukter sedan ett antal år med att implementera de globala målen för hållbar utveckling.
Mycket av detta arbete bygger på effektiva certifieringssystem. Ikea har redan visat vägen genom att deklarera att man kommer att acceptera enbart FSC-certifierat virke. I slutändan gäller det att de internationella marknaderna har förtroende för svenska skogsindustriprodukter och svenskt skogsbruk. Marknaderna kommer att bestämma vad som är uthålligt skogsbruk och inte LRF Skogsägarna.
På en punkt håller jag dock helt med Sven-Erik Hammar. Skogsägare som får begränsningar i sin nyttjanderätt måste få full ekonomisk kompensation. Och det är det debatten bör handla om och inget annat. Men här har Hammar satt sig i rävsaxen då han samtidigt lovordar M/KD-budgeten som minskar möjligheterna för oss medlemmar att få kompensation av olika slag.
LRF Skogsägarna har genom sina fleråriga kampanjer om en "hotad äganderätt i skogen" lyckats förvirra de flesta politiska partier. Vi har inte något äganderättsproblem i skogen. Vi har en debatt om brukanderätten och det är den vi ska lösa.
Sten B Nilsson,
Professor, medlem i LRF och Södra