I september förra året beslutade regeringen om en tioårig nationell nyckelbiotopsinventering av de svenska skogarna. Miljöminister Karolina Skog (MP) gjorde ingen hemlighet av att förslaget hade kommit från Naturskyddsföreningen.
"De är värda cred för det. Vi håller med om att det här är en relevant sak att göra", sa ministern.
Hennes politiska motståndare var inte sena att försöka plocka poäng på uttalandet.
"Regeringen är i alla fall öppen med att det numera är Naturskyddsföreningen som bestämmer skogspolitiken", skrev EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) i en tweet.
Händelsen illustrerar hur miljörörelsen successivt har flyttat fram sina positioner. Naturskyddsföreningens och WWFs kanslier är maktfaktorer som påverkar vardagen för landets jord- och skogsbrukare.
Naturskyddsföreningen är i sin uppbyggnad snarlik LRF, baserad på lokalavdelningar och regioner samt med en stämma som högsta beslutande organ.
WWF drivs som stiftelse med kungen och tunga namn inom näringsliv, vetenskap och myndigheter bakom sig. I praktiken är det dock kansliet som utformar vad organisationen ska tycka i svenska miljöfrågor.
Gemensamt är deras höga trovärdighet bland allmänheten i miljöfrågor. Ett budskap från Naturskyddsföreningen eller WWF ifrågasätts sällan eller aldrig.
I en serie artiklar kartlägger vi de båda organisationerna, som tillsammans varje år samlar in cirka 250 miljoner kronor och hanterar 150 miljoner kronor i Sida-bidrag.
