Coronavirusets spridning över världen visar med tydlighet hur viktigt det är att sätta upp konkreta mål för självförsörjningsgraden i Sverige. Det skriver LRF Ungdomens nya ordförande Elisabeth Hidén i sin första krönika i Land Lantbruk.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Och man saknar inte maten förrän hyllorna ekar tomma. Världen står på tå. Coronaviruset, konsekvenserna av bristande hygien på en djur- och livsmedelsmarknad i Kina, sprider sig som en löpeld över världen. Det är resultatet av att på en liten yta blanda tama och vilda djur och slutligen addera miljontals människor.
Som vi alla sett i tidningar, TV och flöden på sociala medier blir konsekvenserna av sjukdomsspridningen: dödsfall, karantän, ras på börserna och tomma hyllor i mataffärerna.
Att sjukdomar sprids i en värld som genomgått en stark globalisering de senaste decennierna är inget nytt. Vi har sett det förr och vi kommer troligtvis se det igen. Att samhället är sårbart för händelser som dessa är inte heller något nytt.
Sverige är i dag endast självförsörjande till 50 procent. Till vardags är det inget som någon svensk behöver oro sig över, för hyllorna i affären är ändå fyllda till 100 procent. Men vad händer om krisen kommer? Om länder börjar se över sin egen försörjning innan de exporterar sina livsmedel till Sverige? Om exporten stannar upp på grund av sjuk personal?
Vi har en livsmedelsstrategi vars övergripande mål är ”en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala produktionen av livsmedel ökar, samtidigt som vi når relevanta miljömål.”
Livsmedelsstrategin har ett tydligt uppsatt mål för ekologisk produktion, 30 procent av åkermarken i Sverige ska 2030 vara certifierad för ekologisk odling. Ett lika konkret mål finns dock inte för självförsörjningsgraden.
Jag önskar att vi tar med oss något av den epidemi som trots allt råder. För det första vill jag ge en eloge och en klapp på axeln till alla svenska lantbrukare som ser till att självförsörjningsgraden är 50 procent, och dessutom arbetar med sina djur på ett sätt som gör att sjukdomar undviker att spridas vidare till människor.
För det andra skickar jag med en önskan till alla politiker att se över strategin och att ni sätter ett konkret mål för självförsörjningsgraden i Sverige. Det är enklare att rikta insatser och följa upp om tydlig målsättning finns, och jag tror att ni precis som jag vill undvika tomma hyllor i affärerna.
Att vara med på en världsmarknad är något fint, något vi ska vara stolta över och värna om. Men att vara beroende av andra länder för att kunna föda sin befolkning är inte något att eftersträva. Oavsett om det är kris eller inte.
Elisabeth Hidén,
Ordförande LRF Ungdomen
