Många myter om fosforfällor
Havs- och vattenmyndigheten måste ta sitt ansvar och vägleda miljökontoren i stället för att snegla på intäkterna från toalettanvändare på landet, skriver debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Miljökontoren i Sveriges 290 kommuner tvingar ofta fastighetsägare med små avlopp att installera fosforfällor, ofta med ett kalkhaltigt material som tillverkas i Polen med lika stora utsläpp av koldioxid per ton material som cementtillverkning. Dessa utsläpp beaktas aldrig samtidigt som förmågan att avskilja fosfor ofta varit lägre än förväntat. Utbyte av fosforfällor från enskilda avlopp har dessutom visat sig vara en stor årlig kostnad, ofta på flera tusentals kronor, varefter fällorna ofta läggs på deponi.
Som obunden växtnäringsforskare på avlopp och fosforfällor tar jag kraftigt avstånd från påståendet om att fosforfällor ”är bra för miljön då innehållet i fosforsäckarna sprids ut på jordbruksmark och tillför näring”.
Näringen består av cirka 1 promille fosfor. En fosforfälla på 500 kilo innehåller alltså runt ett halvt kilo fosfor. Denna mängd fosfor kan lantbrukaren köpa för 25 kronor i dagens prisläge. Det är helt uppenbart att VAFABs med flera entreprenörers priser runt 10 000 kronor för byte av fosforfälla helt spårat ur vad marknaden kan betala för växtnäringen.
Men miljökontoren bryr sig inte om marknaden. Detta är korrekt när man jobbar med miljöskador som inte är prissatta på marknaden. Däremot ska miljökontoren beakta miljöskadorna från fosforfällor och väga dem mot miljönyttan.
Fosfor är ett livsviktigt näringsämne för både oss människor och växterna. Dess skador begränsas till ytvatten, medan enskilda avlopp som släpps ut i marken inte når fram till sjöar och havet om de ligger 100 meter från vattenförande diken och därmed vanligen inte orsakar övergödning. Detta ska vägas mot klimateffekten vid tillverkning av filtermaterialet.
Tillverkningen av en fosforfälla med 500 kilo kalkhaltigt material frigör 350 kilo koldixoid. Koldioxidavgiften för det borde vara 250 kronor per säck men eftersom filtermaterialet tillverkas i Polen betalar tillverkaren inte dessa avgifter, med undantag för någon tia för utsläpp från det använda fossila bränslet Denna information undanhålls fastighetsägarna som tvingas installera dyra fosforfällor utan avsedd effekt på avskiljning av fosfor från sitt avloppsvatten.
I litteraturen talar man om ”Kill your darlings”. Det är förståeligt att en före detta forskare har svårt att överge och begrava det material han satsat prestige och pengar på som reningsmedium för avloppsvatten. För den skull är det dock inte försvarbart att han vilseleder både fastighetsägare och miljökontor med felaktiga uppgifter utan stöd av naturvetenskapliga data. Havs- och vattenmyndigheten måste nu ta sitt ansvar och vägleda miljökontoren utgående från naturvetenskapen i stället för att snegla på intäkterna de kan roffa åt sig från värnlösa toalettanvändare på landet.
Lars Hylander
Lantbrukare och docent i miljöanalys