Markägarna måste förenas i viltförvaltningen. Eftersom de dagligen har viltet i sina marker och på nära håll följer viltets liv är markägarna mest lämpade att sköta svensk viltförvaltning, skriver debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det råder kaos när det gäller jägareförbund. Vi har tills nu haft två jägarorganisationer, Svenska Jägareförbundet samt Jägarnas Riksförbund. Dessutom finns nu ett nybildat förbund med namnet Föreningen Sveriges Jägare. När splittringen i Svenska jägareförbundet har värkt ut kan vi räkna med ytterligare en organisation som vill ta hand om jaktfrågorna.
Det är alltså många som vill vara med och bestämma över andras egendom och göra ingripanden på olika sätt när det gäller jakten. Dessa särintressenten har inga som helst andra skyldigheter än att ta till vara sina medlemmars intressen av att jaga.
Markägarna bedriver näringar med synnerligen stor betydelse för nationen och styrs av en omfattande lagstiftning. Det gäller både jordens och skogens brukande samt ansvar för vård av och föda för viltet. Markägarna äger jakträtten och de marker där jakten bedrivs, äger vägarna som används, har ansvar för viltets föda och överlevnad - viltets skadegörelse ej att förglömma.
Var finns markägarnas organisation? En organisation vars uttalade mål är att viltförvaltningen och jakten ska ledas av dem vilka har de bästa förutsättningarna genom sin lokala närvaro och lokala kunskaper, sitt stora personliga ansvar liksom det ansvar som läggs på dem genom lagstiftningar för skogen, lantbruket och miljön.
Markägarna måste nu organisera sig och ta hand om viltförvaltningen. Den nuvarande jaktlagen ger markägarna stora möjligheter till detta men den kan givetvis förbättras, vilket LRFs ordförande Palle Borgström föreslår.
En ny jaktlag måste bryta tillkomsten av alla de regelvidriga beslut som länsstyrelserna i samförstånd med Svenska Jägarförbundet och i viss mån Naturvårdsverket ägnat sig åt i årtionden.
Från en av jägarnas organisationer har föreslagits att det skapas en ny viltorganisation. Det är ett bra förslag. Vilka är mer lämpade att sköta svensk viltförvaltning än de som dagligen har både glädje och bekymmer av viltet i sina marker och på nära håll följer viltets liv?
Markägarna måste förenas i viltförvaltningen. Då får vi den lokala förvaltning som många hyllar, men få upplevt. Den viltförvaltning vi har idag har totalt misslyckats. Älg, vildsvin, hjort, björn, kanadagäss, varg är bara några exempel på detta.
Jag föreslår att LRF tar initiativ och medverkar vid bildandet av en ny viltförvaltningsorganisation där markägarna får ansvaret för svensk viltförvaltning och jakt. Svensk viltförvaltning kan vara ett lämpligt namn på organisationen.
Det skulle i ett slag sänka kostnaderna för den byråkrati och det byråkratvälde vi har idag med åtskilliga miljoner och det skulle även innebära en respekt för lagen och att byråkraternas egen ”lagstiftning” upphör.
Jan Gullmark, Fränsta
LÄS MER:
