När ska skogsdebatten bli faktabaserad?

Ska vi få en balanserad syn på svenskt skogsbruk måste även barnböckerna ge en rättvis beskrivning av skogen. Det är framtidens beslutsfattare som får dagens sagor inpräntade i sig, skriver Anna Nilsson. 

Barnboken börjar lovande, med en genomgång om hur en avverkning går till och hur maskinerna fungerar. FOTO: PONSSE

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Förra hösten tog skogsdebatten fart på riktigt och även i valrörelsens slutdebatter var äganderätten i skogen ett av de prioriterade ämnena. Mot bakgrunden av det reflekterade jag en kväll när jag läste en barnbok om skogsmaskiner. 
 

Huvudpersonen i bokserien provkör allt från ambulans till polisbåt och rymdskepp. Nu körde han även skördare och skotare. Det började lovande, med en genomgång om hur en avverkning går till och hur maskinerna fungerar. Men plötsligt tycker inte huvudpersonen, som testar yrket som skogsmaskinförare, ”att man ska avverka riktigt gammal skog”. En speciell fördel med jobbet lyfts sedan fram – nämligen ”att alltid hitta jättesnygga julgranar”. Det beskrivs hur två fina granar lämnas efter avverkning, en till kollegan och en till honom själv, för att hämtas före jul. 
Det kan verka banalt. Men i själva verket undergrävs skogsägarens yrkesskicklighet. Att ta träd utan att fråga markägare om lov är ren stöld, ett brott mot äganderätten. Författarna uppger att de "gör noggranna studier inför varje bok" och när de enligt egen utsago har sålt över två miljoner exemplar så går det inte att avfärda boken som en struntsak. 
 

Under det senaste året har tonläget varit högt kring svensk skogsnäring. Två exempel är SVT-dokumentären "Slaget om skogen" (som senare fälldes av Granskningsnämnden för flera sakfel) och Dagens Nyheters artikelserie om svenskt skogsbruk, där sakligheten också har ifrågasatts. 
Många i Sverige har fortfarande en nära koppling till skogen, även om de inte brukar den själva. Inte minst tack vare allemansrätten. Synen på vad skogen ska användas till blir dock allt mer splittrad. Skogen ska, förutom att fortsätta generera inkomster, vara en kolsänka, ett alternativ till fossilbaserat, gynna biologisk mångfald, nyttjas för rekreation - och ofta även ses som ett museum. 
 

När många barn och unga växer upp utan en koppling till ett aktivt skogsbruk, så är det viktigt att den bild de får är baserad på korrekt fakta. Själv kunde jag berätta för mitt barn vad som gäller när vi avverkar i skogen och att ingen får ta ner träd utan att fråga skogsägaren om lov. Men hur många andra föräldrar inser att de behöver balansera upp bokläsningen?
Det går att göra politik av allt, sjukvård, polisväsendet och astronomi. Frågan är varför det just är kunskapen om brukandet av skogen som fallerar, oavsett om det gäller barnböcker, allmänmedia eller samhällsdebatten. 
Ska vi få en balanserad och professionell syn på svenskt skogsbruk i framtiden måste det finnas en bred kunskapsgrund om skogen som basnäring. Det är framtidens beslutsfattare som får dagens sagoberättelser inpräntade i sig.