Direktkontakten med kunderna är det kycklingföretagaren Elin Ericsson i Dalarna värderar högst med att vara småskalig livsmedelsproducent. Mötena via rekoringarna ger energi att fortsätta utveckla verksamheten i företaget Matses mat, som är nominerat till Årets Spjutspets.
– Ibland gör kunderna så här, ler Elin Ericsson och håller storögt händerna framför sig som om hon varsamt bar på något mycket värdefullt.
– Tänk att människor vill ta emot mina hela kycklingar på det sättet, då känner jag verkligen uppskattning för det jag gör.
Elin Ericsson skrattar ofta. Närheten till vänligt gnabb delar hon med sambon Leif Sundström. Han är maskinförare hos Stora Enso. Här, i Pungmakarbo mellan Säter och Hedemora, har Leif Sundström vuxit upp, gården har varit i hans släkts ägo så långt tillbaka som rullorna sträcker sig.
– Bynamnet kommer sig av att man tillverkade krutpungar här på 1600-talet, förklarar Elin Ericsson.
Sedan starten 1992 har Matses mat vuxit successivt. I dag produceras omkring 4 000 kycklingar per år. I kycklingstallet går djuren fria i tre olika avdelningar med numera automatisk utfodring. Sommartid vistas de utomhus. De köps daggamla av företaget Swehatch.
I samarbete med först Stocksbro Kvarn och därefter Dalviks Kvarn har Elin Ericsson utvecklat och anpassat ett lokalproducerat slaktgrisfoder för kycklingarna. Fodret är sojafritt och innehåller rybs.
Efter cirka tre månader väger djuren 2,5-3,5 kilo och slaktas i gårdsslakteriet. Alla moment från bedövning till förpackning av köttet i vakuumpåsar görs av Elin Ericsson, det mesta för hand.
Från att ha haft som mest ett 100-tal kalkoner för uppfödning och slakt är den delen av företaget begränsad under 2022. Betydligt viktigare för omsättningen är styckningen av älg och rådjur under hösten, totalt cirka 120 älgar och 15 rådjur.
Tonvikten i Matses mat ligger dock på kycklingproduktionen där dyrare insatsvaror har slagit igenom i prisbilden.
– Som exempel har jag sedan årsskiftet tvingats höja priset på kycklingfilé från 200 kronor till 240 kronor per kilo, eftersom mitt foder har stigit med 2 kronor per kilo säger Elin Ericsson.
Så gott som varje onsdag och torsdag tar hon skåpbilen med dess inbyggda kyl och frys och styr omväxlande till utlämningsplatser i Avesta, Hedemora, Falun, Borlänge, Rättvik, Leksand, Smedjebacken och Ludvika.
– Jag säljer för 20 000-30 000 kronor i veckan via reko, till det kommer viss försäljning till restauranger. Jag sätter alla på samma prislista vilket har gjort att livsmedelsbutikerna går bort. De vill inte betala det jag vill ha och jag är inte beredd att sänka priset för att de ska tjäna pengar på mig, konstaterar Elin Ericsson.
Betydelsefullt för ett effektivt flöde och därmed för lönsamheten är vidare att samla så många köpare som möjligt till varje utlämningstillfälle, det håller ned antalet körda mil och bränslekostnaden.
– Förut åkte vi och hämtade fodret två gånger i veckan, det blev 24 långa mil. Nu kommer det en lastbil med foder var fjortonde dag. Det har sänkt kostnaden och dessutom har foderåtgången minskat med den automatiska utfodringen, säger Leif Sundström.
