Att statliga myndigheter använder pengar från Naturskyddsföreningen till att riva ut gamla dammar väcker kritik. Dels för att inte tillräcklig hänsyn tas till kulturhistoriska värden men det finns också rent principiella invändningar.
– Det blir provocerande när staten kan använda medel som en ideell organisation samlat in för detta ändamål samtidigt som vi vet hur underfinansierad kulturmiljövården är i förhållande till miljövården, säger Jan Nordwall, ordförande i Hembygdsförbundet, paraplyorganisation för 2 000 hembygdsföreningar med 430 000 medlemmar.
Örebro står för merparten
Bland de 175 projekt som Naturskyddsföreningen redovisar står i 27 av dem länsstyrelser som ansvarig och merparten av ansökningarna kommer från Länsstyrelsen Örebro som är listad för 16 av projekten.
Sedan 2013 har Länsstyrelsen Örebro fått 8,6 miljoner kronor anslagna ur fonden till i första hand utrivningar av dammar med syfte att underlätta fiskvandring. Det största enskilda anslaget uppgick till 2,2 miljoner kronor. I flera fall utgör bidraget från Bra Miljöval huvudfinansieringen.
– Vi betalar ut bidrag till markägare mot att de vidtar överenskomna åtgärder och där länsstyrelsen fungerar som garant. Det kan handla om att riva dammar eller lägga tillbaka stenar. Utvärderingar som vi gjort visar en positiv utveckling av öringbeståndet, säger Peder Eriksson, enhetschef för vattenverksamheten på Länsstyrelsen i Örebro.
3000 protester
I ett nu aktuellt ärende om utrivning av dammarna i Bergvattnet i Laxå kommun, som mark- och miljödomstolen nyligen gav klartecken till, handlar det om en 1600-talsmiljö som enligt länsstyrelsens kulturmiljöenhet är att betrakta som fornminne.
När det gäller de i detta fall berörda vattnen i Tiveden har länsstyrelsen också fått en lista med över 3 000 namnunderskrifter som protesterar mot att den 15 kilometer långa kanotleden försämras i takt med utrivningarna och lägre vattennivåer.
– Bidragen från fonden ska kompensera vattenkraftens skadeverkningar. I takt med att lagstiftningen blivit hårdare vill vi inte vara med och betala när verksamheten ska tillståndprövas och ägaren kan bli ålagd att utföra åtgärder, säger Jesper Peterson, produktansvarig för Bra Miljöval.
Tar ni någon hänsyn till motstånd bland lokalbefolkningen när ni beslutar om bidrag?
– Det är miljönyttan som avgör. Vår tanke med bidragen är inte att bevara kulturmiljöer, säger Jesper Peterson.
Hur kommer det sig att Länsstyrelsen Örebro är så överrepresenterad bland projekten?
– Det finns en tjänsteman där som är duktig på att skicka in ansökningar och vi skulle gärna önska att andra länsstyrelser i högre grad ansökte om bidrag. Vi ser länsstyrelserna som en bra part eftersom de jobbar regionalt. Vi kan inte ha koll på hela landet, säger Jesper Peterson.
Ser inga problem
Varken han eller ansvarig på Länsstyrelsen Örebro ser något problem med att statliga myndigheter tar emot pengar från i det här fallet en ideell miljöorganisation.
– Vi skickar in förslag på vad vi vill göra och sedan är det upp till föreningen. Merparten av våra medel är ändå anslag från Havs- och vattenmyndigheten, säger Peder Eriksson.
Elproducenter betalar 12 miljoner per år
Nästan alla svenska elkraftsproducenter är med i Naturskyddsföreningens licenssystem Bra Miljöval där de mot en avgift köper sig rätten att använda märkningen.
Till skillnad från vanlig ursprungsmärkning, som bara garanterar att elen kommer från en viss energikälla, ställer Bra Miljöval ytterligare miljökrav på produktionen.
För varje såld kilowattimma som märkts med Bra Miljöval avsätts pengar till Naturskyddsföreningens fonder Miljöfonden, Energieffektiviseringsfonden eller Innovationsfonden.
I de allra flesta fall är kraftbolagen huvudmän för projekten och har också möjlighet att själva fondera pengarna. Andra mottagare är ideella sammanslutningar som exempelvis fiskevårdsföreningar men även myndigheter kan ansöka.
Enbart Vattenfall avsätter cirka 2 miljoner kronor per år till fonderna. 2017 inbringade licensintäkterna 12,4 miljoner kronor.
Varje år beviljas 15–20 projekt medel ur fonderna.