Nu gäller det att formulera en trovärdig agenda
Läget i skogspolitiken har nog aldrig varit så osäkert som nu. Därför är det viktigt att allmänheten kommer ut i skogen och bildar sig en egen uppfattning av den, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ett hundratal remissinstanser funderar nu på vad de ska tycka om skogsutredningen. Sista april måste de ha tänkt klart och fått iväg sina åsikter. Vad som händer därefter står skrivet i stjärnorna. Läget i skogspolitiken har nog aldrig varit så här osäkert.
På den gamla goda tiden var det en parlamentarisk utredning som höll på några år. Därmed var den politiskt förankrad hela vägen. Dessutom var frågorna tydligare. Nu är det fullt av motstridiga mål. Till det här kan läggas konstiga rättsprocesser och direktiv från EU.
Under de senaste månaderna har konflikterna i skogen blivit avgrundsdjupa. Kraven höjs på nya skogsbruksmetoder och fler avsättningar, däribland av Miljöpartiet som vill dubbla arealen reservat. Nyttan av förnybar råvara ifrågasätts, liksom forskningens grundvalar.
Hittills har "dialog och samverkan" varit nyckelord. Det är inte mycket, faktiskt ingenting, som nu talar för att man lyckas resonera sig fram till en gemensam lösning.
Av det här kan man dra två slutsatser. Istället för att spilla krut på tröstlösa processer om samverkan är det bättre för familjeskogsbruket (och andra parter) att forma en egen trovärdig agenda. Och det är viktigare än någonsin att förankra den hos politikerna.
Debatten förvirras av att miljömålen blandas till en kökkenmödding och patentmedicinen som ordineras är reservat. Alla målen är viktiga men medlen att nå dem är olika. Klimatmålet nås med bra tillväxt, där exempelvis gödsling, förädlade plantor och snabbväxande träd är utmärkta medel. Mångfalden frodas i reservat, men kan även öka med aktiva åtgärder i skogen. Med andra ord ett klokt brukande. För övrigt är också reservaten i behov av ett brukande. Naturvärden i långt över hälften av reservaten är mer eller mindre akut hotade på grund av bristande skötsel.
Och det tredje miljömålet, skogens sociala värden, är sorgligt bortglömt. Att forma en trivsam skog för människor att vistas i är inte samma sak som väldiga reservat. De lockar en liten elit av friluftsfolket. Betydligt viktigare är att få ut allmänheten i skogen, då behövs ordnade stigar i välkomnande tätortsnära skogar. Forskningen, vilken tyvärr går på sparlåga, visar att det går utmärkt att kombinera med brukad skog. Frågan bör ligga högt på den egna agendan. Både för folkhälsan och för att allmänheten kommer ut i naturen och bildar sig en egen uppfattning om skogen, inte den som serveras i en hårdvinklad debatt.