Vid första anblicken ser strandskyddsutredningens förslag ut att gynna mindre landsbygdskommuner. Men sedan kommer kallduschen, en avsevärd försämring jämfört med dagens situation och tvärtemot politikernas ambitioner, hävdar debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Många landsbygdsföretagare i Ydre med flera landsbygdskommuner såg med tillförsikt fram emot de lättnader i strandskyddet som en bred politisk majoritet efterfrågat. Vi har länge tvingats leva med nuvarande regelverk och dess problematiska tillämpningar som bromsar inflyttning, tillväxt och utveckling.
Så kom den så kallade Strandskyddsutredningen, som var ett resultat av Januariöverenskommelsen. Den hade i uppdrag att föreslå åtgärder som gör det lättare att bygga strandnära i landsbygdsområden.
Vid en första anblick ser utredningens förslag ut att gynna Ydre, som är en av landets mindre landsbygdskommuner, med ett stort behov av inflyttning och landsbygdsutveckling bland annat för att klara av stora åtaganden i skola, vård och äldreomsorg. Dessutom är exploateringstrycket i strandnära lägen extremt lågt i kommunen. Något som vi naturligtvis ska vara stolta över och rädda om. Det är ju naturen som gör Ydre så attraktivt, men det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med en ansvarsfull miljöhänsyn och med en allemansrättslig tillgång till stränderna. Dessa mål är ju faktiskt beroende av varandra.
Den gamla lagstiftningen var så stelbent att den i praktiken omöjliggjorde strandskyddsdispenser på landsbygden. För att råda bot på det problemet infördes speciella regler för landsbygden, de så kalade LIS-reglerna (Landsbygdsutveckling i strandnära läge) som skulle gynna besöksnäringen, småföretagande och de gröna näringarna.
Strandskyddsutredningen föreslår nu att dessa LIS lättnader avskaffas och ersätts av begreppet Landsbygdsområde som kommunerna ska kunna peka ut i sina Översiktsplaner. Avsikten är alltså att det ska bli lättare att bygga strandnära.
Så långt verkar förslagen gynna kommuner som till exempel Ydre, men sedan kommer kallduschen. I utredningen anges också att områden där länsstyrelsen beslutat om utökat strandskydd, inte kan ingå i ett landsbygdsområde trots att övriga kriterier är uppfyllda.
Ett exempel på detta är sjön Sommen i Östergötlands län, och som omfattas av utökat strandskydd och därmed i praktiken drabbas av ett totalt byggförbud i strandnära läge.
Den slutliga effekten för till exempel Ydre, Kinda, Åmål, Bengtfors, Dals-Ed med flera landsortskommuner blir alltså ett stopp för satsningar på permanent bostäder, besöksnäringar, småföretagande och gröna näringar. Det vill säga en avsevärd försämring jämfört med dagens situation och tvärtemot politikernas ambitioner.
En annan lustig effekt är att i den del av Sommen som ligger i Jönköpings län gäller det generella strandskyddet, vilket leder till den paradoxala slutsatsen att delar av Tranås kan bli landsbygdsområde med de generösa dispensmöjligheter som Ydre inte kan få. Med andra ord blir det mer attraktivt att satsa och bo tätortsnära i Tranås än på landsbygden i Ydre. Det vill säga, återigen ett resultat som går tvärtemot utredningens direktiv och slutsatser samt direkt emot politikernas intentioner.
Ydre får här exemplifiera hur tokigt det kan bli i en fråga som är av synnerligen stor vikt för hela den svenska landsbygden. Vi får väl hoppas att det är ett misstag och att berörda kommuner, LRF, Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt de politiker som bryr sig om landsbygden, genom sina remissvar ser till att den kommande propositionen verkligen främjar landsbygdsutveckling i hela Sverige.
Mats Sundström, skogsbrukare i Ydre
