Det är positivt och viktigt att reglerna för strandskydd äntligen differentieras. Men det var lite oroande när både Centern och Miljöpartiet utropade sig själva som segrare efter uppgörelsen, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ropa inte hej förrän du är över bäcken, eller i det här fallet snarare fått bygga vid bäcken.
Regeringens uppgörelse med Centern och Miljöpartiet om ett förenklat strandskydd blev klar i förra veckan. Lite oroad blev man dock när både C och MP efteråt utropade sig själva till segrare. Å ena sidan är det kanske det en lyckad kompromiss går ut på, men å andra sidan kan det tyda på att det är en överenskommelse som är öppen för en hel del tolkningar.
Enligt Centerns förhandlare, Kristina Yngwe, ökar propositionen om en ny strandskyddslag möjligheterna att bygga strandnära i landsbygd och glesbygd. LRF tycks också ha fått igenom sin begäran om att det generella strandskyddet ska tas bort vid småvatten och anlagda vatten.
Men någon övergripande lättnad i strandskyddet blir det inte ens i glesbygd. Det är bara vid sjöar som är under ett hektar och vattendrag med en bredd på högst två meter som strandskyddet upphävs. Och fri passage ska säkras även till dessa vattendrag.
Enligt uppgörelsen tas också strandskyddet bort vid våtmarker som anlagts för att minska näringsbelastningen eller för att skapa bättre förutsättningar för djur- och växtlivet. Det vore orimligt att strandskydd ska gälla vid sådana anläggningar.
I tätortsnära områden och på mark som är mycket populär att bygga fritidshus på kan skyddet däremot komma att stärkas. Det gäller även områden som har "särskilt stor betydelse för djur- och växtlivet". Det senare väcker en viss oro för myndigheternas tolkningar och rättsprocesser liknande de som skogsägare tvingats driva angående skydd av skog.
Moderaten Carl-Oskar Bohlin har också reagerat på det här. Han hävdar att Centern blivit grundlurat i uppgörelsen. Bohlin anser inte, efter att ha läst lagrådsremissen, att det kommer att bli enklare att bygga nära sjöar och vattendrag, eftersom uppgörelsen underlättar för länsstyrelserna att i stället skärpa strandskyddet, med hänvisning till djur- och växtlivet.
Det är dock både positivt och viktigt att reglerna för strandskydd äntligen differentieras. Vill vi ha en levande landsbygd måste det bli lättare att bo och driva företag där. Att allemansrätten skulle hotas om det blir möjligt att bygga i närheten av en grävd damm eller ett dike är inget annat än skrämselpropaganda. Men det måste också vara möjligt för året runt-boende och företagare i till exempel skärgården att driva verksamhet även i känslig naturmiljö.
Ska människors tilltro till och efterlevnad av lagar och regler bevaras måste det finnas en logik i bestämmelserna. Då kan inte byråkratin vara alltför stelbent. Och då måste det göras skillnad på näringsverksamhet och fritidsboende, på landsbygd och tätort.
