Odlingsjorden försvinner i rasande takt
Vårt jordklot får allt fler människor att föda. Samtidigt försvinner odlingsjorden i rasande takt. Enligt de som ringer i varningsklockan håller det industriella jordbruket på att bita sig självt i svansen.
Förenta Nationernas mat- och jordbruksorgan, FAO, har utsett 2015 till International year of the soils, eller Matjordarnas år.
Den gångna helgen, den 5 december, avslutades det i Rom med en konferens och publiceringen av en rapport kring statusen på världens odlingsmark.
30 fotbollsplaner i minuten
Varje år försvinner cirka 10 miljoner hektar odlingsmark. Det motsvarar 30 fotbollsplaner i minuten, en smått svindlande tanke. Ett försök att sätta en prislapp stannade på 400 miljarder dollar.
Som boven i dramat utpekas industrijordbruket och dess användning av kemikalier, konstgödsel, monokulturer, tunga maskiner och intensiv djuruppfödning. Enligt John Crawford, professor på universitetet i Sydney, tar de moderna brukningsmetoderna kol ur marken i en takt som är 10–40 gånger högre än den kan återskapas.
I frisk matjord finns en enorm mängd liv. En ynka tesked innehåller cirka 10 000 levande organismer. Eller för att skala upp det, 5 ton i 1 hektar frisk matjord, och de behöver kol för att livnära sig. I gengäld lämnar de näring efter sig.
Det är ett integrerat system som vi inte fullt ut förstår hur det hänger ihop, skriver David R Montgomery, professor på universitetet i Washington, i sin bok "Dirt – the erosions of civilizations" som utkom 2012.
Började för 6000 år sedan
Det började för 6 000 år sedan med ådret som senare blev till plogen. Människan kunde blottlägga jorden och bestämma vad som skulle växa där. Med spannmålen som bas växte befolkningen. Samtidigt lämnades marken öppen för erosion som under historiens gång har bragt flera civilisationer på fall.
Det industriella jordbruket har ställt allt på sin spets. Markerna producerar å ena sidan mer mat än någonsin men vårt jordklot har också de senaste 40 åren förlorat 400 miljoner hektar åkermark, uppger David R Montgomery. Enligt hans beräkningar förbrukar plogjordbruket matjord i en 100 gånger högre takt än vad naturen hinner producera ny.
Ungefär 40 procent av världens åkermark är antingen nedklassad eller allvarligt nedklassad. Det sistnämnda innebär att 70 procent av det jordlager som får plantor att växa är borta.
Ett allt tunnare lager matjord med allt mer högavkastande sorter innebär också allt mindre näring för plantorna att ta upp vilket har gett vår mat mindre nyttig. John Crawford hävdar exempelvis att 60 procent av världens befolkning lider av järnbrist.
Sämre matjordar
De allt sämre matjordarna innebär samtidigt en nedsatt förmåga att ta upp vatten som då rinner igenom utan att göra någon nytta, allt i en värld där det väntas enorma konflikter kring vatten redan de närmaste decennierna.
En av John Crawfords motåtgärder är att hitta en prismodell för livsmedel som väger in kostnaderna för hälsa och miljö. Det skulle tvinga aktörerna i livsmedelskedjan att finna åtgärder som återbördar mer kol till matjordarna.
Han menar att det är nödvändigt att hitta lösningar. För samtidigt som åkermarken tappar i produktivitet behövs mer livsmedel för att försörja världens växande befolkning. "Matjorden räknas inte med i kalkylen för att producera mat. Den tas för given", resonerar John Crawford.