Vildsvinen förstör mer än bara lantbruk. De förstör relationer mellan jägare och markägare, mellan arrendator och markägare och mellan grannar. Men det finns också några ljusglimtar, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Utan att vara biolog är det enkelt att konstatera att vår nuvarande förvaltning av vildsvin leder till att skadorna inom jordbruket ökar dramatiskt. Detsamma gäller trafikolyckorna. Förutom vi bönder och skogsägare får även villaägare, fotbollsklubbar och golfklubbar sin beskärda del av vildsvinens framfart.
Det är bra att Naturvårdsverket tydliggör problemet i sin förvaltningsplan och att skadorna i jordbruket ska halveras till 2025. Sverige är ett land som lyssnar på sina myndigheter, något som verkligen blivit tydligt i coronakrisen. Nu måste politiken på alla nivåer tillsammans med länsstyrelserna göra allt i sin makt för att målen i förvaltningsplanen ska uppfyllas. Många har en läxa att göra här.
Vi vet att vi har många jägare med oss i denna fråga. Och vi behöver ha jägarna med oss, det är trots allt de som skjuter vildsvin och tar reda på köttet. Men även inom jägarkåren finns det i drabbade områden en vildsvinströtthet.
Vi behöver förändra sättet att förvalta vildsvin på om vi ska få bukt med problemet, det vi har gjort hittills fungerar inte. Vi markägare får inte knyta näven i fickan, vi måste göra allt vi kan för att få till en ökad avskjutning på våra marker. Det ska finnas tydliga jaktavtal och vi behöver ha en löpande dialog med våra jägare gällande avskjutning. Men vi måste också förstå att vildsvinsjakten är krävande.
Om man är arrendator bör man i arrendeavtalet försöka reglera kostnaden av skadorna som vilt orsakar.
Men det finns många situationer där maktbalansen är skev, vilket försvårar det hela. En del markägare vill gynna viltet och struntar i de konsekvenser som det medför hos grannarna. En del fodrar med sockerbetor och annat olämpligt fodermaterial av rent egoistiska skäl. Detta måste sluta och det måste straffa sig att göra så. Länsstyrelserna måste bli hårdare i sina bedömningar när det gäller olovlig utfodring av vilt.
LRF är tydligt mot politiken. Vi vill ha en reglering av viltutfodring. Däremot är vi för åtling i jaktsyfte.
Vildsvinen förstör mer än bara lantbruk. De förstör relationer mellan jägare och markägare, mellan arrendator och markägare och mellan grannar.
Förutom Naturvårdsverkets förvaltningsplan finns dock ett par ljusglimtar i denna fråga; under året har det efter LRFs påtryckningar bland annat blivit tillåtet att använda mörkersikten vid jakt på vildsvin samt ändrade jakttider. Livsmedelsverket ska göra det enklare att sälja vildsvinskött från jägare till konsument. Vi har gjort mycket i frågan, men det har inte räckt, mer behöver göras för att vända utvecklingen.
Palle Borgström,
Förbundsordförande LRF
