Det har varit rörigt i riksdagen senaste tiden, och kanske blir det inte mycket bättre i fortsättningen. Men den nya landsbygdsministern är välkommen. Jordbruks- och skogspolitiken är fortsatt viktiga områden som berör många fler än de gröna näringarna.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Polsk riksdag är ett uttryck som brukar användas för att beskriva kaos, men frågan är om det kan bli mycket mer kaotiskt än det varit i den svenska riksdagen senaste tiden.
Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister för andra gången på bara några dagar. Hon och hennes regering ska nu styra Sverige med oppositionens budget. Risken är dock stor att läget i riksdagen inte blir särskilt stabilt i fortsättningen heller när en svag minoritetsregering ska förlita sig på hoppande majoriteter fram till valet om tio månader. Det lär krävas mycket förhandlingar och kohandel.
Risken finns också att en alltför rörig inrikespolitik leder till ett ökat politikerförakt, att missnöjespartier växer och att väljarna till slut vänder ryggen åt politiken. Det kan bli ödesdigert för demokratin om väljarna tröttnar på alla strategiska krumbukter.
När miljöpartisterna plötsligt lämnade regeringen lade de skulden på Centern, men det är ingen vild gissning att partiet i själva verket bara väntade på att få den chansen. Ett parti med så låga opinionssiffror går hellre in i en valrörelse i opposition än i en koalitionsregering, med allt vad kompromissande det innebär. Partiet har fått överge flera av sina hjärtefrågor under tiden vid makten.
Det dröjde inte heller många dagar innan de före detta ministrarna tog avstånd från den politik de fört i regeringsställning. Finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP) talade ut i Dagens Nyheter och fördömde den skogspolitik hon själv och resten av regeringen fört fram i Bryssel. "Jag är allvarligt oroad över frågorna som handlar om skogen", sa hon i en intervju.
Den nya statsministerns val att utse en landsbygdsminister välkomnas. Områden som skog, EUs jordbrukpolitik, livsmedelsförsörjning, EUs taxonomi och andra tunga frågor kräver att någon ägnar sig åt detta på heltid. Att det var svårt att hinna med på deltid visar bland annat det faktum att näringsministern, som fick även dessa frågor i knäet i somras, inte deltagit på ett enda av rådsmötena för EUs jordbruksministrar. Och det under en tid då flera stora och viktiga frågor avgörs i Bryssel.
Jordbruks- och skogspolitiken är fortsatt viktiga områden för hela Sverige. Det handlar inte om ett område för ett krympande särintresse, utan det är nyckelfrågor för hela den gröna omställningen och ett hållbart samhälle. Vi måste bena ut hur vi på ett långsiktigt hållbart sätt kan nyttja de lösningar på klimatfrågan som de gröna näringarna erbjuder. Det är något som angår oss alla.
