I nästan sex månader har det pågått febril aktivitet, inte minst i LRFs kommungrupper och regionstyrelser, för att få politiken och myndigheterna att förstå konsekvenserna av förslaget till åtgärdsprogram av EUs vattendirektiv.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram beskrivs hotet mot rent vatten som akut och det föreslås ett åtgärdspaket till en kostnad på drygt 24 miljarder kronor med en deadline 2027. Det handlar i stora drag om en teoretisk beräkning av minskat läckage av näringsämnen från åkermarken, en återställning av vattendrag vilket kan beröra upp till 14 000 dammar och ombyggnad av tiotusentals enskilda avlopp. Många åtgärder och kostnaderna hamnar på landsbygden, vilket är mycket oroande.
På riksplanet har vi haft flera samtal med berörda myndigheter. En av frågorna som vi varit kritiska till är att Vattenmyndigheterna inte använder sig av undantaget ”mindre stränga krav” för vattendrag med stor andel åkermark och där målen är att minska fosfor i vattendragen med mer än 50 procent. Möjligheten att använda undantaget finns och används redan av flera andra länder.
Att skydda vårt viktiga vatten är en självklarhet för svenskt lantbruk. Lantbruket har bedrivit ett systematiskt vattenvårdsarbete sedan början av 1980-talet. Greppa Näringen är ett exempel där frivillighet och dedikationen till sin egen närmiljö lett till stora insatser på gårdarna. Projektet Leva är ett annat exempel där man genom att jobba lokalt i samverkan gör insatser i sin hembygd. En satsad krona på sådan lokal miljöåtgärdssamordning har visat sig ge minst fyra tillbaka i form av åtgärder.
Lantbruket i Sverige vill fortsätta på den framgångsrika frivilliga vägen. Nyligen kunde LRF visa nya beräkningar om att fosforläckaget från odling minskat mer än vad som tidigare redovisats. Minskningen har åstadkommits bland annat genom våtmarker och dammar som fångar upp fosfor och strukturkalkning för bättre markstruktur.
Det samlade betinget för landsbygden med åtgärder på åkermark, enskilda avlopp och dammar är så stort att regeringen bör ta beslutet, något som sker i de flesta andra länder. LRF kräver därför att regeringen återtar kontrollen och gör den avvägning som vattenmyndigheterna inte gör. Vi har gjort stora framsteg och vill fortsätta på den inslagna vägen med teknikutveckling, nya brukningsmetoder och rådgivning. Då kan vi kombinera produktion av bra mat, samtidigt som vi värnar vattnet.
Palle Borgström, LRFs förbundsordförande
