Regeringen måste stå upp för skogen
Sverige behöver en regeringsom vid varje givet tillfälle står upp för våra intressen. Inte minst skogsbruket skulle ha mycket att vinna på det, skriver Jessica Polfjärd (M).
Sverige behöver en regeringsom vid varje givet tillfälle står upp för våra intressen. Inte minst skogsbruket skulle ha mycket att vinna på det, skriver Jessica Polfjärd (M).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige är i många hänseenden ett föredöme i Europa. Det gäller inte minst vårt skogsbruk och det faktum att Sverige, tillsammans med Finland, har mest skog i hela EU. Därtill är vi ledande när det gäller forskning på och utveckling av skogsbaserade produkter som kan komma att ersätta det fossila.
Det är emellertid en framgångssaga som inte kan tas för given, inte minst då brist på förståelse från inte minst EU, innebär att vårt system ifrågasätts. Det hjälps inte heller av att regeringen ofta varit tafatt när det gäller att säga ifrån på EU-nivå. Sverige och svenskt skogsbruk är i akut behov av en regering som till att börja med försvarar och därutöver faktiskt främjar svenska intressen i EU.
Det kanske tydligaste exemplet i år var när Sverige valde att inte skriva under ett brev tillsammans med elva andra EU-länder, som stod upp för skogen. Brevet var ett försök att få EU-kommissionen på andra tankar inför den skogsstrategi som senare presenterades. Den dåvarande regeringen motiverade sitt beslut med att brevet inte var tillräckligt balanserat, vilket är en minst sagt tveksam ursäkt då allting tydde på att den kommande skogsstrategin direkt hotade svenskt skogsbruk.
Ensam är inte stark i EU, inte minst gäller det för ett relativt litet land som Sverige. Vi är bara starka och kan få inflytande när vi gör gemensam sak med andra, och brevet om EUs skogspolitik var ett ypperligt tillfälle för detta. I efterhand kan man bara beklaga att den rödgröna regeringen inte tog chansen.
Problemet är att detta inte var en engångsföreteelse, utan det går att se ett tydligt mönster då Sveriges regering låtit bli att företräda svenska intressen. Ett ytterligare exempel är den omtalade taxonomin, där Sverige inte sade ifrån förrän oppositionen med Moderaterna i spetsen tvingade fram ett beslut i riksdagen.
Ett ljus i mörkret är att det faktiskt går att göra skillnad, när man väl bestämt sig för det. Moderaterna har tillsammans med likasinnade, såsom våra finska och österrikiska kollegor, varit drivande i att stoppa många förslag i Europaparlamentet som direkt hotar ett aktivt skogsbruk. Därtill har vi också säkerställt att vår partigrupp EPP, som är den största i Europaparlamentet, alltid står på skogsägarens sida.
Det är ingenting som skett över en natt, utan har varit ett långt och gediget arbete vad gäller brobyggande och förhandlingar. Men det viktigaste är att det är fullt möjligt som svensk att inte bara stå upp för utan till och med främja svenska intressen.
EU har en roll att spela inom skogspolitiken, problemet är att det är helt fel saker många i Bryssel fokuserar på helt fel områden. Granbarkborren är ett gemensamt problem för många skogsägare, runt om i Europa. Här skulle EU kunna spela en viktig roll för samordning av resurser och det är någonting Moderaterna tillsammans med likasinnade kommer att driva på för framöver.
I stället pekar EU-kommissionen i sin skogsstrategi ut en riktning som går mot att detaljstyra skogsskötsel från Bryssel.
Sverige behöver en regering som vid varje givet tillfälle står upp för just svenska intressen. Inte minst skogsbruket skulle ha mycket att vinna på det.
Jessica Polfjärd (M), Europaparlamentariker