Vi kan inte ha fler vargar än att de kan samexistera med dem som har sitt liv och sin utkomst på landsbygden. Vi måste ha en jakt som håller nere stammen, även när resultatet blir en rekordjakt, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det har pratats mycket om rekord i samband med årets vargjakt. Naturvårdsverket gav förra året tillstånd till att 75 vargar skulle fällas. Något som beror på att vi just nu har en rekordstor vargstam i Sverige. Men det där sista har liksom fallit bort i rapporteringen.
Enligt Naturvårdsverket senaste inventering finns det ungefär 460 vargar i Sverige. Men det är en sanning med modifikation eftersom vargar inte bryr sig om nationsgränser och beräkningarna blir bland annat på grund av det mycket osäkra. Vi har i varje fall det största antal vargar som noterats i Sverige sedan inventeringarna startade 2014/2015. Och revir finns nu i hela landet utom i de allra nordligaste länen.
Riksdagen beslutade förra året att Sverige bör ha en vargstam på 170 vargar. Alltså betydligt färre än vad vi har i dag. Men debatten om vargjaktens vara eller inte vara är som mycket annat just nu väldigt polariserad. På ena sidan finns djurägare och jägare som tycker att stammen behöver begränsas kraftigt. Vissa hävdar till och med att vi inte ska ha några vargar alls. På andra sidan finns rovdjursvänner som inte vill skjuta en enda varg. De anser att vi behöver en större vargstam för att undvika inavel och degenerering av stammen. Och ingen vill lyssna på den andra partens argument.
Även i resten av Europa ökar antalet vargar kraftigt. Förra året beräknades det finnas omkring 19 000 vargar inom EU, en ökning med 31 procent sedan 2016. Belgien har flest angripna husdjur per varg och år, enligt danska Ulveatlas. Där dödar varje varg i snitt 24 husdjur om året. I Sverige är motsvarande siffra ett par husdjur per varg och år.
Men att antalet vargdödade husdjur inte är fler än så i Sverige tröstar inte den som blir av med en kär jakthund, ett antal får eller andra husdjur. Lika svårt är det för en djurägare att fascineras av att en vargflock på elva djur springer över fälten mitt på ljusan dag, vilket hände för bara några månader sedan i Norduppland.
På TV och i litteraturen är det lätt att beundra varg och andra rovdjur. Det drabbade även statsminister Ulf Kristersson (M) som i sitt jultal lovprisade vargen. Men för den som lever med vargen inpå knuten och ständigt oroas för att deras husdjur ska angripas är situationen en annan. Därför kan vi inte ha större rovdjursstammar än att de kan samexistera med de människor som också har sitt liv och sin utkomst på landsbygden. Med de senaste årens utbredning av vargen, även i mer tätbefolkade delar av Sverige, måste vi ha en jakt som håller nere stammen på en rimlig nivå. Även när resultatet blir en rekordjakt.
