Resultaten tydliga för den som vill se
Nyligen kom rapporten "Skogens biologiska mångfald - om arter miljöarbete och statistik". Den visar att mycket går åt rätt håll och nu börjar vi se resultat - om vi vill, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
En plötslig aha-upplevelse ändade många missförstånd i hemmet. Som varje entusiastisk hemmasnickrare vet går arbetet går framåt med en vision för ögonen. Man ser det färdiga resultatet för sin inre syn. Efter att i flera år konfronterats med hustruns kyliga reaktioner inför en i mina ögon nästan färdig friggebod eller ett cykelskjul gick det upp för mig att hon såg något annat. Hon betraktade en löst monterad hög med brädor. Jag trodde mig visa upp nästan färdiga mästerverk.
Ungefär så är det i skogen också. Det är en utmaning att förmedla vad som är på gång.
För några årtionden sedan förändrades skogsbruket mot mer hänsyn till natur och miljö. En 50-årig ek som lämnades kvar på hygget för att bli evighetsträd såg inte mycket ut för världen 1991. Idag är den 90 år och man lägger i alla fall märke till eken. Om ytterligare 100 år är den ett miljömärkt utropstecken i landskapet.
Andra åtgärder ger snabbare resultat, likväl har vi bara sett början på förändringarna.
Nyligen kom rapporten "Skogens biologiska mångfald - om arter miljöarbete och statistik". Den visar att mycket går åt rätt håll och nu börjar vi se resultat - om vi vill. Och vi kan föreställa oss fortsättningen, utan djupare krav på inlevelseförmåga och fantasi. Frågan är bara om viljan finns.
Den allmänna debatten är fixerad vid reservat, men huvudspåret i miljöhänsynen är faktiskt det som görs i den brukade skogen och alla frivilliga avsättningar.
Vid avverkningar lämnas evighetsträd, kantzoner, högstubbar och trädgrupper. Och i den brukade skogen finns alla frivilliga avsättningar. Totalt handlar det här om 1,6 miljoner hektar där skogsägarna utan ersättning avstår från avverkning, betydligt mer än den formellt skyddade skogen. Ändå räknas det knappt i debatten. Kritikerna väljer att blunda, eller möjligen ge en klapp på axeln.
Ett dilemma är att privatskogsbruket, till skillnad från bolagen, valt att inte redovisa var de frivilliga avsättningarna finns. Det kan kanske finnas anledningar, men är likväl olyckligt. Det finns tvärtom skäl att stolt visa upp alla frivilliga insatser. Men framför allt handlar det om att öppna ögonen på omvärlden för resultaten av förändringarna som inleddes på 1990-talet genom den då nya skogspolitiken. Och inte minst föreställa sig förändringen framåt i tiden.