Ringer inte varningsklockorna nu?
Det är otroligt viktigt att lyfta fram de gröna näringarna och landsbygden i positiva ordalag, skriver Marit Bohlin.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige har under många decennium levt med urbanisering. Landsbygden har sett unga ta sitt pick och pack för storstaden. Effekterna av detta är inte bara befolkningsmässigt och ekonomiskt för kommuner runt om i landet.
Jag såg häromdagen reklam för en långfilm som kommer i närtid. Den handlar om en gård någonstans ute på landet där föräldrarna vill att någon av de tre barnen ska ta över. Jag såg bara en kort liten snutt av filmen och hann tänka ”vad kul att göra populärkultur av generationsskifte”. Tyvärr kom det genast en sur eftersmak av min tanke med en ny tanke ”ska vi verkligen försköna ett sådant ämne på ett väldigt enkelt och romantiserat sätt”?
Om jag knyter samman detta med mitt inledande resonemang så kommer jag fram till att Sverige har ett problem. Ja, landet har väl kanske många olika problem, men detta är ett som vi verkligen behöver prata mer om. Urbaniseringen har lett till ett enormt kunskapsglapp vad gäller de gröna näringarna.
Enklast är väl exemplet med barn som inte vet var mjölken kommer ifrån. Detsamma gäller skogen och vad den ger och vad vi använder den till. Den har också blivit romantiserad, och jag menar att detta beror på avsaknad av kunskap. Jag såg ett ytterligare exempel i TV där deltagare i ett frågeprogram skulle placera ut staden Gävle. Den hamnade någonstans i Dalarna. Inga kommentarer. Skämt åsido, ibland verkar det som att människor har bättre koll på bortre Asien än Sveriges landskap.
Staden förskönar landsbygden när det behagas, och beklagar sig i nästa ögonblick över skogsskövling och tjuvjakt. Bristen på kunskap leder också till en stor brist på respekt. Respekt för det vi lever av i jorden och skogen. Den här bristen på både kunskap och respekt är enormt frustrerande. Bristerna tror jag också späder på den polarisering vi ser i flera av ”våra” frågor.
Frågan är vad staten ska göra, med betoning på ska och inte bör. Till att börja med måste vi få upp denna frågan på agendan. Jag har i många sammanhang där jag träffat politiker framfört vikten av signalpolitik. Det är otroligt viktigt att lyfta fram de gröna näringarna och landsbygden i positiva ordalag. Lika viktigt, om inte ännu viktigare, är att se till att läroplaner är uppdaterade samt att elever i skolan i alla åldrar får rätt och uppdaterad information om skog- och jordbruk.
Marit Bohlin, blivande skogsägare