”Rödlistan överdriver hotet mot arterna”
"Artdatabankens rödlista överdriver synnerligen kraftigt risken för artutdöende", skriver Dag Lindgren, professor emeritus i skogsgenetik, i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Risken för artutdöende överdrivs synnerligen kraftigt av Artdatabankens rödlista. Insikt om detta borde leda till en restriktivare hållning till omfattningen av de mål och åtgärder som motiveras av risken för artutdöende.
Rödlistan gör en genomgång av alla inhemska arter och kategoriserar om möjligt varje enskild arts nationella utdöenderisk. Det förväntade utdöendet sammanfattas i ett rödlisteindex. I rödlistan 2010 redogörs för hur detta index beräknas (Gärdenfors Ed. 2010). Rödlistekategorierna tilldelas vikter. ”Rödlisteindex ... är konstruerat så att det ger ett mått på hur stor andel av artstocken som förväntas finnas kvar på medellång sikt (i storleksordningen 50 år)”; ”uppemot 30 procent av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet".
En ny rödlista upprättas vart femte år. Den senaste rödlistan (Sandström m fl 2015) har kategoriserat arterna i någon av rödlistekategorierna utdöd, akut hotad, starkt hotad, sårbar, nära hotad och livskraftig för 21 090 arter. Rödlisteindex blir 0,9116, det vill säga att 8.84 procent av alla arter förväntas dö ut det närmaste halvseklet. Liknande värden presenteras i rödlistorna, där dock vissa modifikationer gjorts för att kunna jämföra till exempel utvecklingen över tiden. 202 arter har dött ut mellan 1800 och 2013. Om den historiska utdöendetakten består blir förväntat utdöende de närmaste 50 åren 50*(202/213)/21090)= 0.22 procent. Den med rödlisteindex prognosticerade utdöendetakten blir (8.84/0.22) = 39 gånger större än den observerade!
Skogsbruket finner det nog relevant att Artdatabanken har anledning att ändra sitt påstående i rödlistan 2010 och sin retorik till "uppemot en procent av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet.”.
Det finns en mycket stor diskrepans mellan verkliga utdöenderisker och de associationer som ges av kategoribeteckningar och riskkriterier vid sårbarhetsanalys. Denna diskrepans är grunden för att tolkningen av rödlisteindex som artförlust i en nära framtid har blivit så allmänt accepterad. En del av de närmast berörda har insett det orimliga i tolkningen redan för fem år sedan och 2018 tog Artdatabanken bort den från sin definition på rödlisteindex. Det är ett omfattande och svårt - men nödvändigt - arbete att förklara för politiker och engagerade i artbevarande att artskyddsbehovet överskattades för fem år sedan och nu kan revideras nedåt.
Givetvis finns det andra överväganden än artutdöende, och även en utdöenderisk på några procent i ett sekelperspektiv kan motivera åtgärder.
Dag Lindgren,
Professor emeritus i skogsgenetik,
Umeå
LÄS OCKSÅ: Flesta skogsarterna på rödlistan inte hotade