Rovdjursskydd i samråd med djurägare
Myndigheterna måste sätta sig in i djurägarnas situation säger forskaren Ann Eklund på SLU. – Annars finns risk för att de föreslår åtgärder som upplevs som irrelevanta, nonchalanta eller omöjliga att genomföra.
I sitt doktorandprojekt har Ann Eklund undersökt vad djurägare tycker om olika metoder för rovdjursskydd. Det visar att hur bra myndigheternas idéer än verkar i teorin, så finns det många anledningar till att de inte fungerar i praktiken.
Det kan vara allt från att de upplevs omöjliga att genomföra till att man ser metoden som oetisk.
Själva projektet var uppdelat så att man både skickade ut enkäter till ett stort antal personer och hade fokusintervjuer med fyra till sex djurägare per grupp.
– Något som framkom i princip i alla intervjuer var att man kände oro för sina djurs välmående. Man kan ha olika mål med sitt djurägande, men oavsett är djuren centrala och man känner omsorg för dem, säger Ann Eklund.
– Som djurägare i områden med stora rovdjur blir det en sak till att oroa sig för.
Osäker effekt
I gruppintervjuerna framkom också att tilltron till effektiviteten i olika rovdjursskydd var väldigt varierande. Med all rätta, då metoderna sällan har vetenskapligt testad effekt. Samtidigt är förtroende en förutsättning för att metoderna ska användas.
– En stor andel överväger att använda olika skyddsåtgärder, men många tänker också på kostnaden och konsekvenserna. Om man tillexempel ska hålla får i små fållor så ökar parasittrycket och då ökar oron för djurens välmående där istället.
Beroende på situation är det mer eller mindre svårt att använda olika åtgärder.
– Vi måste vara lyhörda för djurägarnas behov och involvera dem tidigt i både vetenskapliga tester och myndighetsprocesser. De behöver vara med som första start, annars kanske vi utreder metoder som ändå inte går att använda.
Försöker lösa problemet
Många av djurägarna i studien har provat både rekommenderade åtgärder och egna strategier mot rovdjuren.
– Man är aktiv och försöker lösa problemet. Många fårägare har radion på, några sover med fönstret öppet och har pinglor på fåren för att höra om de är oroliga. Många jägare har testat olika västar.
Hon tycker att det är viktigt att myndigheter inte tror att allt är löst bara för att man bestämt sig för en metod och tagit ett beslut.
– Både forskning och myndigheter har möjlighet att minska oron. Vi måste vara lyhörda så att vi inte i stället bara skapar frustration, säger hon.
Störst acceptans hade djurägarna i studien för rovdjursavvisande stängsel. Bland fårägare hade man även relativt stor tilltro till effekten, medan metoden inte alls fungerar för renägare. Hos ren har man sett kraftigt ökat parasittryck och sjukdomsspridning som slagit ut hela hjordar som inhägnats.
"Myndigheter har stort ansvar"
Individinriktad jakt där man tar ut individer som orsakar problem var också en mycket väl accepterad metod. Djurhållare med fäboddrift tyckte att förbud mot åtlar i områden med tamdjur var en bra lösning. Bland jägarna föredrog man metoden att spåra av området.
– Ökad tillsyn var i viss mån en accepterad åtgärd, men om man ser till djuren en till två gånger per dag, är frågan hur mycket mer kan man göra, säger Ann Eklund.
Hon framhåller att representanter för de myndigheter som ska stödja tamdjursägarna har en viktig uppgift. Om de kan stödja användning och underhåll av åtgärder som tar hänsyn till tamdjursägarens situation så kan de bidra till en bättre balans mellan stora rovdjur och tamdjurhållning.
– Jag vill framhäva att det är viktigt att lyssna och värdera situationen för den enskilda. Man måste få fram användarperspektivet.
LÄS MER: Flera vargattacker senaste veckorna