Dagens fina skogar var fula ungskogar för 40 år sedan – och fylls av vindfällen och döda trä om 40 år om de får stå kvar. Även om det går långsamt i en människas öga, så är det en obönhörlig process, skriver Birgitta Naumburg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Skogsbrukarna bör tänka mer i termer av skönhet, kritikerna mer i dimensionen tid. Det skulle minska polariseringen i skogen. Ja, så kan man kort sammanfatta fyra års tankar i en arbetsgrupp inom KSLA, Vägval i skogen.
Polariseringen kring skogen är i dag djupare än någonsin – åtminstone i medierna. Men det finns något paradoxalt i debatten. För vi tror att nästan alla svenskar har en samsyn kring det allra mesta i skogen. Trä är en bra råvara. Alla vill ha trevliga strövskogar för rekreation och kanske andliga upplevelser. Alla är för biologisk mångfald. Alla vill se fler trädslag i skogen och mer resilienta skogar. Alla vill vi att våra barnbarn och deras barn också ska tillgång till trivsam skog. Alla vill vi lämna en hel del skog för fri utveckling, både för skogens arter och för människors upplevelser. Och sist, men alls inte minst: ingen tycker egentligen om hyggen…
Det är i den sista punkten som det bränner till. De allra flesta skogsbrukare ser hyggen som ett nödvändigt ont, kritikerna som ett onödigt ont. För enligt dem finns det fullgoda, hyggesfria alternativ som ger lönsamt skogsbruk, större biologisk mångfald och dessutom är bättre för klimatet. Fel, fel, fel, säger de flesta skogsbrukare. Och där står vi i dag – och kommer stå tills forskning och erfarenhet tillräckligt entydigt visar vad som är rätt och fel. Och det kan ta tid.
Vi som arbetat i projektet tycker att det är synd att debatten nu handlar så mycket om hyggets vara eller icke vara. För vi tror att hyggesbruket i sig kan och bör utvecklas och bli ”mänskligare”. Längre omloppstider, mindre hyggen, mer naturlig föryngring med fröträd och skärmar, och mer "landskapsarkitektoniskt tänkande" kring hur hyggena läggs ut kan ge ett betydligt trevligare skogslandskap än i dag. Ja, det finns drygt 30 idéer till i listan för att få skönare, trivsammare skogar.
Men, vi har samtidigt insett att en konstruktiv debatt måste baseras på det vi kallar ”skog är tid”. Träd föds, växer, åldras och dör. En skog går aldrig att bevara i ett visst skede. Dagens fina skogar var fula ungskogar för 40 år sedan – och fylls av vindfällen och döda trä om 40 år om de får stå kvar. Även om det går långsamt i en människas öga, så är det en obönhörlig process. En naturlag.
Den dag detta blir självklart för alla – och skogsbrukarna samtidigt aktivt skapar mer trivsamma skogar än i dag, då kan vi nog få ett helt annat debattklimat. Även med hyggen!
Birgitta Naumburg,
Akademijägmästare och sekreterare i KSLA:s skogsavdelning
