Sälj aldrig skogen
Självfallet är det okej att sälja sin skog. Särskilt om man inte är intresserad eller just vill leva ett annat liv. Men den som inte säljer sin skog får säkert vara med om en spännande resa, skriver Leif Öster.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Både jag och min fru kommer från skogsägande släkter. Som skogsägare är man egentligen bara en brukare i en oändlig rad av brukare. Men som en röd tråd genom historien har samma talesätt funnits; sälj aldrig skogen! Generation efter generation har ansett att det går an att byta skogsskiften och gärna köpa till mark. Men sälj aldrig. Tanken var att den som äger marken blir vinnare.
Men det finns en baksida med synsättet. När jag själv för många år köpte en stor gård hängde där ett släktdiplom på väggen. Ni vet ett sådant där intyg om att samma släkt ägt gården i generationer. Jag frågade säljaren hur det kändes att vara den generation som bröt ägarlängden. Hon log och sa att jag löser henne från hennes slavkontrakt. För henne betydde släktdiplomet att hon inte fick uppfylla sina drömmar om ett annat liv.
80 procent av landets skogsägare vill att nästa generation ska ta över ägandet. Och nästa generation gör det ofta med glädje. Problemet idag är att stigande fastighetsvärden och sjunkande virkespriser försvårar arvskiftena. Istället för att låta ungdomarna tidigt ta över skogen och tänka nytt och annorlunda behåller vi äldre ägare skogen ofta alltför länge. Och vi kanske inbillar oss att dagens skogsbruk är framtidens melodi. Istället visar historien hur brukandet har växlat.
I min skog finns flera hyttplatser där man gjort järn sedan 1100-talet. Så många som 25 generationer har alltså skött min skog för att producera kol för bergsbruket. Samma skog användes även för skogsbete, där glesa ljusa skogar gynnade gräs och örter som kor, getter och får åt. Djur som blev mat.
Forskaren Gunnar Arpi skrev 1951 en hel bok om Bergslagens träkolsförsörjning. Han fann att det i Bergslagen som mest avverkades 6,5 miljoner fastkubikmeter virke per år enbart för kolproduktion. Omloppstiden kan ha varit så kort som 30-40 år. Klena träd var lätta att klyva och bra för milorna. En del fröträd lämnades kvar för att bli hus.
Därefter har vi haft en period på 150 år med först ökade efterfrågan på sågvirke och därefter fokus på massaved och biobränslen. Nu menar vår ledande skogsprofessor Sten B Nilsson att vi står inför ett nytt stort systemskifte i skogen. Ingen vet vad det innebär. Självfallet är det okej att sälja sin skog. Särskilt om man inte är intresserad eller just vill leva ett annat liv. Men den som inte säljer sin skog får säkert vara med om en spännande resa.
Fotnot: Skriften av det kommande systemskiftet kan laddas ner gratis från www.bjornen.se
Leif Öster, skogsägare och turismföretagare