Samtal om skogen sker bäst i skogen
Samtal om skogen sker bäst i skogen. Förståelsen för komplexiteten blir bättre när samtalet sker i rätt miljö, skriver Paul Christensson, LRF Skogsägarna.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När Södra skogsägarna hade sin stämma för några månader sedan anordnades en exkursion för alla fullmäktige och ett antal gäster. Att prata om skogsfrågor i skogen är något helt annat än att sitta i en aldrig så fin konferenslokal eller debattera det på Twitter. När dessutom upplägget och programmet är riktigt proffsigt och vädret bjuder till, som det gjorde i skogarna runt Värnamo, då blir det en dag att minnas.
Vi besökte fyra exkursionspunkter under dagen, vilka alla var både aktuella och viktiga. Skogens klimatnytta, kraftsamling tall och viltbeteseffekter, skogscertifiering och arthantering samt hyggesfria metoder var rubrikerna för de olika stationerna. Alla dessa frågor är högaktuella för oss skogsägare, men hur ska vi navigera bland alla åsikter, regler och lagkrav?
Jag möter ofta i debatten att hyggesfritt är lösningen på i stort sett alla problem i skogen. Därför var det extra intressant för mig att ta del av denna exkursionspunkt. Vi var i ett bestånd av ganska likåldrig gran, cirka 60 år gammal. Där resonerade vi hur man skulle kunna göra för att lägga om till hyggesfritt och vilka konsekvenser det skulle få.
Sedan var vi inne i ett bestånd som var mitt under en omläggning. När Gudrun drog fram i de småländska skogarna 2005, blåste det ner en del i detta område och redan då fanns det diskussioner om hyggesfritt, så det beslutades att göra beståndet till ett försöksområde. Nu snart 20 år senare skulle en andra åtgärd göras i beståndet så vi kunde se vilka träd som skulle avverkas och vilka som skulle vara kvar.
Vi hade ett mycket intressant samtal kring hyggesfritt som metod med dess fördelar, men också brister. Att lägga om all skog till hyggesfritt ser jag som en ren utopi. Dels av det skälet att man gynnar vissa trädslag, framför allt gran, dels av produktivitetsskäl. Det är utan tvivel så att de hyggesfria metoderna ger både lite högre kostnader och lägre tillgänglig skörd.
Däremot är jag av den uppfattningen att det är bra om vi använder lite olika metoder och att vi utvecklar de hyggesfria metoderna och använder dem på rätt ställe. Jag tror att vi alla har något eller några bestånd där vi önskar att ha en kontinuerlig skog av olika skäl.
Diskussioner som dessa passar bäst i skogen, förståelsen för komplexiteten blir bättre när samtalet sker i rätt miljö.
Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna