Vi stöttar gärna ökad kolinlagring i skogen, men tror inte att det bäst görs genom att skogsägarna avstår från att avverka. I stället ska de sköta skogen så att de kan avverka mer, samtidigt som volymen växande träd fortsätter att öka, skriver SDs skogspolitiske talesperson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I Land Lantbruk jämför miljökonsulten Magnus Nilsson fram att staten bör ersätta skogsägare för att inte avverka, så att träden fortsätter att ta upp koldioxid ur luften. Det är fel väg att gå.
Miljösidan talar alltid om brådska. Men som Paul Christensson från LRF Skogsägarna redan påpekat, är vårt nuvarande goda skogstillstånd resultatet av ägarnas långsiktiga arbete under snart ett århundrade. Årsavverkningen har sedan 1926 ökat från 40 till 90 miljoner m3.
Trots denna ökning har volymen träd som växer i våra skogar samtidigt ökat från 1,7 miljarder m3 till över 3,1 miljarder. Hushållning och ständigt förbättrad skogsskötsel har gett fantastiska resultat. Svensk skog binder dessutom varje år omkring 55 miljoner ton koldioxid netto, vilket är i samma storleksordning som hela Sveriges koldioxidutsläpp enligt EUs sätt att räkna.
Lika viktigt är att många skogsprodukter kan ersätta icke förnybara material som medför större koldioxidutsläpp.
Att minska avverkningen skulle leda till försämrad skogsskötsel, färre skogsprodukter och färre arbetstillfällen. På sikt skulle det dessutom minska skogens bindning av koldioxid.
Svensk skogsskötsels framgång har aldrig handlat om att avverka mindre utan om behovet att avverka mer. Industrins positiva utveckling gjorde det ekonomiskt rimligt att plantera efter avverkning.
Efterfrågan på gallringsvirke gjorde det rimligt att röja ungskogar. Staten bidrog för sin del genom stöd till plantering, dikning, skogsförbättring och skogsbilvägar. Skogsvårdsstyrelserna organiserade plantskolor, kursverksamhet och skogsdagar. Relativt dåligt skötta skogar utvecklades successivt tack vare motiverade skogsägare, långsiktig politik och en livskraftig industri med framtidstro.
Sedan länge har statsbidragen för skogsskötsel försvunnit och fokus har flyttats till naturvård. Detta är inget problem i sig, men en annan förskjutning är oerhört allvarlig. Myndigheterna har börjat fatta beslut över skogsägarnas huvud. Från att motivera har man gått till förbud och från bidrag till utebliven ersättning.
Metoderna har lett till en rad rättsfall och till krav på utredningar om sådant som äganderätt, rätt till ersättning och Sveriges tillämpning av EU-direktiv. Alldeles för många politiker verkar sakna förståelse för skogssektorns historia. Alldeles för många tjänstemän tror att de ska fatta besluten åt skogsägarna. Det här skadar förtroendet för myndigheterna och minskar intresset för investeringar i såväl skogsskötsel som naturvård.
Principen att stötta ökad kolinlagring i skogen ställer vi gärna upp på. Staten kan ge bidrag till växtförädling, plantor, röjning och driva en politik som gör det lättare att säsongsanställda personal i skogsvården.
Men Magnus Nilsson talar istället om att avstå från att avverka. Historien lär oss motsatsen. Det handlar om att stötta skogsägarnas arbete med att sköta skogen så att den växer bättre. Då kan skogsägarna avverka mer samtidigt som volymen växande träd fortsätter att öka.
Mats Nordberg,
Skogspolitisk talesperson, Sverigedemokraterna
