Vi tycker inte att staten ska sälja sitt skogsinnehav. Sveaskog ska i första hand vara ett aktivt skogsbrukande företag som bidrar till vår försörjning av förnybara produkter, sysselsättning och företagande på landsbygden, skriver Sverigedemokraterna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Meningarna kring statliga Sveaskog går isär. I åratal har miljörörelsen och Miljöpartiet kritiserat statens skogsskötsel och önskat öka andelen icke brukad skog. Moderaterna å sin sida föreslår att 600 000 hektar av Sveaskogs marker ska säljas ut, så att mer skog kan brukas privat. Från Sverigedemokraternas sida vill vi först framhålla att kombinerat brukande och naturhänsyn är betydligt mer effektivt än totalskydd under de allra flesta svenska förhållanden. Vi instämmer ändå inte med Moderaterna i att staten nu bör sälja stora delar av sitt skogsinnehav. Och detta av flera skäl.
För det första, staten bör undvika att expropriera enskilda skogar eftersom detta riskerar att skada ägarnas tilltro till skogspolitiken och långsiktig skogsskötsel. När det verkligen är påkallat att totalskydda skog för att rädda akut hotade arter, bör detta i första hand göras på statsägd mark.
För det andra, när verkligt skyddsvärd privat mark i undantagsfall undantas från skogsbruk, kan det finnas behov av att erbjuda markägare statlig skog i utbyte.
För det tredje, Sveaskog arbetar sedan många år med att utveckla hänsynstagande skogsskötsel. Innan staten kräver att privata skogsägare ska sköta skog på mindre effektivt sätt för att uppnå större miljönytta, bör staten utveckla metoder och visa att dessa fungerar. Detta gäller i synnerhet det som kallas kontinuitetsskogsskötsel, där avverkning sker bara av enstaka eller mycket små ytor. Många debattörer får det att verka som om detta är hur enkelt som helst. I verkligheten är metoden oerhört arbetskrävande, innefattar stora risker för kalamiteter såsom insektsangrepp och röta, samt tenderar att ofta få avbrytas på grund av dessa och andra orsaker. Om staten vill öka andelen sådan skötsel, är det mer än rimligt att metoderna utvecklas och visar sig fungera över tid på statens mark. Detta gäller även olika metoder för vardagshänsyn i skogsbruket.
För det fjärde talas det fortfarande om planering på landskapsnivå av skogsbruk. Detta bör inte tillämpas på privatägda skogar. Att tjänstemän på länsstyrelsen ska makroplanera hur små markägare, ofta jordbrukare, ska avverka sin skog, går stick i stäv mot även den mest luttrade syn på äganderätt. För att kunna planera skogsbruk på landskapsnivå, krävs stora skogsegendomar. Sveaskog har som Sveriges största skogsägare bäst förutsättningar för detta.
Slutligen anser vi att inga förändringar av Sveaskog bör göras innan konsekvenserna av Girjasdomen blivit ordentligt genomgångna, gärna så politiskt brett som möjligt. Inte bara samer, men även övrig lokalbefolkning, liksom andra svenska medborgare har rättigheter som nu behöver tas hänsyn till. Sveaskog är den största markägaren i de berörda områdena.
Sverigedemokraterna vill att Sveaskog i första hand ska vara ett aktivt skogsbrukande företag som bidrar till vår försörjning av förnybara produkter, till sysselsättning och företagande på landsbygden och till utveckling av brukande i kombination med hänsyn.
Mats Nordberg (SD)
Runar Filper (SD), ledamöter i riksdagens miljö- och jordbruksutskott
Roger Hedlund, ledamot i riksdagens civilutskott
