Bönderna är en hårt arbetande yrkesgrupp som är nyckeln till den svenska matproduktionen. Men om de ska orka så måste samhället stå upp för dem, och sätta stopp för djurrättsaktivisterna, skriver Patrik Hansson, Arla Sverige VD.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag saknar den politiska viljan att lösa problemen med aktivister som trakasserar Sveriges bönder och det gör mig både oroad och irriterad. Under ett seminarium i riksdagen den 21 oktober diskuterades situationen. Från regeringens sida beskrev en opolitisk tjänsteman att det pågår en utredning men att den är långt ifrån klar. Polisen berättade hur de arbetar, och Center mot våldsbejakande extremism sa att de ser trakasserier mot bönder som politiskt motiverad brottslighet eftersom det ofta grundar sig på ideologi. Men jag hörde inga skarpa politiska förslag. Varken från regeringen eller från oppositionspartierna.
En alldeles färsk undersökning bland Arlas 2 300 ägare, som alla är mjölkbönder, visar att situationen med hot och trakasserier är ohållbar.
· Två av tio har personligen upplevt hot och trakasserier på grund av sitt yrke.
· Sex av tio mår dåligt på grund av samhällets och aktivisternas attityd och nästan lika många känner sig otrygga på gården på grund av risken för aktivister.
· Vart fjärde barn har känt sig utsatt på grund av förälderns yrke.
· 14 procent funderar på att sluta som mjölkbonde på grund av attityderna från samhället och risken för aktivister.
Vill vi verkligen ha ett land utan mjölkproducenter och utan djurhållning? Ska vi helt plocka bort Bregott, ost, yoghurt och mjölken till kaffet från våra bord, eller ska vi importera dessa produkter från länder som i många fall har sämre djurhållning, och sämre klimatavtryck? (Svenska mjölkbönder har 50 procent lägre klimatavtryck än genomsnittet globalt.) Vad är då vunnet?
Självklart ska alla missförhållanden, oavsett om det handlar om åldringsvård, fusk med Försäkringskassan eller vanskötsel av djur, uppmärksammas så att de kan rättas till. Men aktivister som trakasserar, hotar, utför skadegörelsen och anonymt anmäler helt oskyldiga bönder så att länsstyrelsen måste ut och inspektera om och om igen (utan att hitta något att anmärka på) är helt förkastligt och måste få ett slut nu.
Från seminariet blev det uppenbart att polisen inte prioriterar brotten då straffskalorna är så låga. Därför måste straffen skärpas. Regeringen har lovat att det ska komma förslag under hösten som därefter ska ut på remiss. Det betyder att det inte går att förvänta sig några konkreta förbättringar förrän tidigast nästa år, vilket är på tok för sent. Jag saknar också den politiska debatten. Vilka förslag har de politiker som säger sig värna om bönder och deras rättstrygghet? Något måste ske – och det måste upp på bordet nu!
Bönderna är en hårt arbetande yrkesgrupp som bidrar till våra öppna landskap, biologisk mångfald och levande landsbygd där folk kan hitta arbete. Och de är nyckeln till den svenska matproduktion som vi både behöver och vill ha. Men om de ska orka så måste samhället stå upp för dem, inte mot dem.
Sveriges mjölkbönder är värda hyllningar, inte hot.
Patrik Hansson,
VD Arla Sverige
