Att Sveriges självförsörjningsgrad är under 50 procent är oacceptabelt när vi har så goda förutsättningar att producera livsmedel i vårt land. Det är därför dags att minska regelkrångel och byråkrati, skriver Johannes Andersson (C).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jordbrukarna ska inte behöva avsätta onödig tid för administration utan kunna koncentrera sig på att producera bra mat.
Att bevara jordbruksmarken är ett måste. På 1930-talet fanns fyra miljoner hektar jordbruksmark i Sverige. I dag återstår endast 2,3-2,4 miljoner hektar. Mest upprörande är att en del av världens bästa jordbruksmarker har bebyggts. Att förstöra bra mark för odling är oacceptabelt.
Allt fler lantbruk slås samman, vilket kräver än mer kapital för att kunna ta över lantbruk. Det är ingen självklarhet längre för nästa generation att ta över efter föräldrarna som det en gång var. För att underlätta generationsskiften krävs att bankerna förstår värdet i att ge lån.
Växtförädling är något som måste jobbas mer med, inte minst efter sommarens torka. Det krävs i framtiden tåliga växter som klarar klimatförändringarna och som samtidigt kan ge en hög avkastning, oavsett om det handlar om ekologisk eller konventionell odling.
Sommarens torka har lett till långa slaktköer eftersom det saknas foder till vintern. Detta är en oro för bönderna som inte vet om de kan lämna sina djur på slakt i tid.
Snabba åtgärder bör genomföras i form av mobila slakterier och större fryshus där man kan lagra stora mängder kött som annars måste dumpas på marknaden. Regeringen måste se till att det skrala krisstödet på 1,2 miljarder kronor delas ut snabbt.
Centerpartiet vill lägga 5,3 miljarder på de drabbade, en rejäl ökning som kan rädda många fler. Jordbruksverket måste dessutom omgående betala ut de försenade EU-stöden. Det finns lantbrukare som fortfarande inte fått utbetalning för 2015.
Följderna av torkan innebär att det kommer finnas överskott av kött som vi måste hjälpas åt att ta hand om. Den offentliga sektorn måste ta sitt ansvar och upphandla svenskt kött och övriga svenska livsmedel, gärna lokalt producerade.
Samtidigt måste vi inse att idisslande kor är en tillgång då de håller landskapen öppna och betyder mycket för den biologiska mångfalden. Faktum är att det i dag bara finns knappt hälften så många kor i Sverige som för 100 år sedan.
Visst har klimatutsläppen ökat, men det är långvarig användning av fossila bränslen som ökar utsläppen, inte metangas från idisslande kor. Ändå driver intresseorganisationer som WWFs kampanj på för köttskatt på tio miljarder kronor per år. Det skulle slå ut svensk mjölkproduktion.
Vi måste se värdet av korna och inte falla undan för snedvriden amatörforskning på biologiska system. Såväl FN:s klimatpanel som FAO konstaterar att metangas från idisslare inte är en huvudorsak bakom växthuseffekten.
En ökad självförsörjningsgrad är ett måste. Ett livskraftigt svenskt jordbruk är en försäkring för framtiden.
Johannes Andersson,
Ordförande Jämtlands läns CUF-distrikt
Riksdagskandidat (C)
