”Det som förvånar mig är älgskaderapportens slutsats att kostnaderna för älgbetesskador är försumbara – med tanke på att slutsatsen baseras på det virket som mäts in vid industrin i dag”. Det skriver Sven-Olof Salomonsson i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Enligt ledarskribenten i Land Skogsbruk förvånar företaget Karl Hedins rapport om älgskador.
Det som förvånar mig är rapportens slutsats att kostnaderna för älgbetesskador är försumbara – med tanke på att slutsatsen baseras på det virket som mäts in vid industrin i dag. När det virket var i ungskogsfasen för mer än 70 år sedan hade vi helt andra viltstammar och skogen såg helt annorlunda ut.
På den tiden var tillgången på viltfoder mycket större i förhållande till dåtidens viltstammar än vad förhållandet är i dagsläget. Vi kan alltså inte slå oss till ro och tro att det kommer att bli samma resultat av dagens skadade ungskogar när det är dags att avverka dem om 70 år, med hänvisning till denna rapporten.
Tvärtom – vi måste aktivt arbeta för att se till att få balans mellan klövviltstammar och fodertillgång, så att vi har maximalt 5 procent färska betesskador per år i våra ungskogar.
Då kan skogsägaren om 50 år avverka skog där viltbetesskadorna är försumbara. Inser vi inte allvaret kommer det att bli stora ekonomiska förluster både för den enskilde skogsägaren och för samhället.
Sven-Olof Salomonsson,
Borås
