Sluta predika för de redan skogsfrälsta

Var och varannan vecka går det att läsa om skogsägare vars verksamheter på olika sätt inskränks eller hotas. Företagare som är osäkra på om de kommer få lov att fortsätta bruka sin skog, vars inkomst är avgörande för återinvesteringar – eller till och med en förutsättning för att kunna genomföra ett generationsskifte.

Frågan branschen ställt sig under en långt tid är varför förtroendet för vårt skogsbruk har skiftat inom förvaltning och opinion. Min analys är att skogssektorn fallit i samma fälla som lantbruket tidigare gjort. När en stor andel av befolkningen inte längre har en direkt koppling till den aktiva produktionen, finns inte heller den intuitiva förståelsen om skog kvar. Branschens misstag var att inte möta den trenden. Vi tog den enkla vägen och talade bara med de redan införstådda.

De debattörer, organisationer och rörelser som ogillar den nuvarande svenska skogsbruksmodellen riktar inte sin kommunikation till gelikar. De avgränsar inte debatten till branschtidningar och slutna forum. De fokuserar på den breda opinionen, eftersom de vet att det är den effektivaste metoden för att påverka politiken.

Sanningen är att de inte ens behöver vinna inom politiken. De behöver bara se till att stormen i det lilla vattenglas, som i den här liknelsen får lov att representera svensk mediadebatt, är tillräckligt omskakande för att osäkra politiker ska bli än mer osäkra. Ingen politiker vill tappa röster på beslut de inte är övertygade om, därför är allt som krävs ett frö av tvivel. Vi har låtit dem så frön av tvivel, eftersom vi inte bemött den oron som har utryckts utan i stället avfärdat den.

Under mer än ett sekel har den svenska modellen för skogsbruk ständigt varit i utveckling, men försvarspositionen som skogsbruket tar i dag ger intrycket av en bransch som stagnerat. Det spelar ingen roll att det forskas på allt från produktionsmetoder till integrerad miljöhänsyn, om sektorn upplevs stelbent.

Jag har påtalat det förut och kommer fortsätta så länge det krävs. De som vurmar för svenskt skogsbruk måste släppa prestigen och börja förklara varför vår skogsbruksmodell är den bästa i världen. Att anledningen till att vi är bäst i klassen är för att vi har insett att bäst inte är bra nog. 

Så, se den kritiska skogsdebatten som en möjlighet i stället för ett hot. En möjlighet att lära, att förklara och att sudda ut myter som ger bränsle till stormen i vårt vattenglas. 

Det kommer ge mer än att predika för de redan skogsfrälsta.

Anna Ek, skogsägare och agronom i landsbygdsutveckling