Små vattenkraftverk ska inte föraktas
Runtom i Sveriges hotas små vattenkraftverk av nedläggning och utrivning. Natur- och kulturvärden ställs mot varandra, men borde kunna förenas, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I skuggan av energibrist och chockhöjda elpriser pågår en nedmontering av svensk vattenkraft. Runtom i landet avkunnas återkommande domar som tvingar ägarna att riva ut sina kraftverk och dammar.
Det finns knappt 2000 småskaliga vattenkraftverk i drift i vårt land. Tillsammans producerar de motsvarande 860 000 hushålls årliga elförbrukning. Särskilt viktig är den småskaliga vattenkraften i södra Sverige, där den också bidrar till att öka nätstabiliteten.
Det handlar om små kraftverk som får ha en effekt på högst 10 megawatt. Kraftverk och kvarnar som ibland funnits sedan medeltiden, är en viktig del av vår kulturhistoria och minner om industrin som låg till grund för det svenska välståndet. Trots att de flesta stått där i århundraden måste de nu miljöprövas och söka moderna miljötillstånd. Och många av dem får avslag och tvingas till utrivning - på kvarnägarnas egen bekostnad.
När man hör kvarn- och kraftverksägares historia är det en ofta en kamp mellan David och Goliat, men där jätten i form av länsstyrelser och andra myndigheter vinner. Processer och utrivningar är också förknippade med stora kostnader för den förlorande parten. Och åratal av envis kamp, byråkrati och överklaganden.
Den småskaliga vattenkraften är en ren och förnybar energityp som inte orsakar några utsläpp av växthusgaser, men som av vissa ändå anses vara ett hot mot miljön och den biologiska mångfalden. Målet är fritt strömmande vatten. Sportfiskare och miljöorganisationer, men också statliga och regionala myndigheter, arbetar för att få bort kraftverk och fördämningar. Bland försvararna och bevararna finns förutom kraftverksägarna själva bland andra hembygdsföreningar, kommuner och museipersonal.
Men måste verkligen natur- och kulturvärden ställas mot varandra? Med rätt vilja måste det gå att förena miljö, kulturhistoria och elförsörjning. Musslor, vandrande fisk och andra vattenlevande djur gynnas av utrivning, men det är osäkert vad rivningarna får för påverkan på jord- och skogsbruket, och vad det betyder i ett klimat med allt oftare förekommande torrperioder och översvämningar. Och vad händer med den flora och fauna som etablerat sig kring kvarndammarna under hundratals år?
Miljoner människor bor också vid eller i närheten av sjöar, dammar och vattendrag där vattennivån hålls uppe på grund av kraftverkens fördämningar. Om dammarna försvinner påverkar det både deras boendemiljö och fritidssysselsättning, som bad och båtliv.
När SOM-institutet för ett par år sedan intervjuade drygt 10 000 personer var 80 procent positiva till vattenkraften. Endast sex procent stödde dem som vill riva ut. Och det var innan elpriserna nådde rekordnivåer.