Språkrören fick mitt tålamod att ta slut
Marit Bohlin, blivande skogsägare i LRF Ungdomen, har tröttnat på att Miljöpartiets utspel om äganderätten.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det går inte att ta miste på hettan i skogsmarkspriserna i den nyligen presenterade Skogsbarometern. Priserna ökar i samtliga delar av Sverige, vilket inte varit fallet de senaste gångerna som statistiken redovisats.
Samtidigt har skogen seglat upp som en riktigt het potatis, även på andra fronter. Vi ser kampanjer både för och emot skogsbruk, filmer som målar upp problem, granskande reportageserier, utredningar med mera. Det påstås att skogsbruket inte är hållbart, forskningen är vinklad och att det svenska skogsbruket kan jämställas med skövlingen av regnskogen.
Det görs ingen skillnad på skogsägare, oavsett om det är staten, bolagen eller Kalle Karlsson som äger skogen så dras alla med i kritiken. Kraftfullt förenklade bilder sprids som sanningar. Debatten har länge varit polariserad, men nu har det hänt något mer. Skogen är nu hetare än någonsin och det är verkligen inte på ett bra sätt.
Något som fick mitt tålamod att rinna över var när Miljöpartiets språkrörsduo nyligen gjorde ett utspel om äganderätten. De menar att den måste stå tillbaka om det behövs för naturvården. Jag anser inte att vi ska förringa naturvården, men det ska se i samspel med markägaren.
Det är nu dags att vi tillsammans tar krafttag för att visa att vi finns, och med vi menar jag alla privata familjeskogsägare. Vi bedriver skogsbruk på många olika sätt, inom lagens ramar, vilket leder till en mångfald i skogen. Ja, allt det där vet ju vi som verkar inom skogsnäringen, men vet allmänheten? Och vem ska tala om det för dem om inte vi själva gör det? Vi kan inte stå i skamvrån och försvara oss, utan vi måste komma ut på banan.
Det känns som ytterligare ett stad mot land-perspektiv. För mig som lever nära och i skogen är det naturligt med ett hygge. Jag kallar det inte kalhygge för de är nämligen inte så kala längre. Faktum är att skogsbruket har utvecklats otroligt mycket de senaste 50 åren, men det är inget som kommer fram i debatten.
Det ska enligt vissa sparas mer och brukas mindre skog. Hur mycket ska sparas och var stoppar det? Det kan kännas som att jag tjatar om samma frågor, men faktum kvarstår. Min familj och ingen annan har tagit hand om vår skog i generationer. Myndigheterna har genom åren också gett råd som visat sig vara ”fel”, och det är tur att vi ibland valt att gå vår egen väg. Politikerna och allmänhet måste lita på skogsägarna, liksom de borde lita på dem som bor och lever på landsbygden.
Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen