Stå upp mot gruvnäringen
Det är en uppenbar risk att mineralerna går före livsmedelsproduktionen. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det glädjer mig att se hur LRF Sydost genom motionärer och regionstämma, fortsätter lyfta frågor om mineralutvinning och gruvbrytning. Vi måste nämligen prioritera upp påverkansarbetet så vi inte hamnar i samma sits som vi har gjort i skogspolitiken. Ett strategiskt och planerat arbete för att mota Olle i grind skulle underlätta för alla de markägare som nu, och i framtiden, behöver juridisk stöttning. Vi behöver börja med att bemöta kampanjer som exempelvis Svenska gruvan, som inte bara vänder sig till allmänheten via annonser, utan också direkt till skolan och dess elever. Här handlar det inte bara om rekrytering av arbetskraft utan framför allt om att sälja in gruvnäringen som en del av den gröna omställningen.
Men det är inte en omställning och den är definitivt inte grön. Att gruvbranschen kallar den det är blådunstermetodik. De slår sig på bröstet för att de ska ställa om till fossilfri utvinning av ändliga och icke-förnyelsebara resurser. Den ekvationen kan aldrig gå ihop. Mineralbrytning gör oåterkalleliga ingrepp i naturen. Att det görs utan koldioxidutsläpp ändrar inte det. Miljöbalken slår fast att brukningsvärd jordbruksmark bara får tas i anspråk om det finns ett väsentligt samhällsintresse. Gruvbranschen har lagt upp sin retorik för att positionera sig just så. Det är en uppenbar risk att mineralerna går före livsmedelsproduktionen.
Möjligheterna att bruka markerna försvåras dessutom av att intrången sker med hjälp av den uråldriga minerallagstiftningen som säger: ”Den som hittar det får det.” Likaså sätts äganderätten ur spel. Lägg där till att bakom prospekteringarna står ofta utländska bolag. Gruvbrytning innebär omfattande påverkan på vatten, mark och ekosystem. Vi kommer att få hantera läckage, restprodukter och konsekvenser långt efter att mineralerna brutits klart och tagit slut. Gruvnäringen står dessutom för den helt dominerande delen av avfallet i Sverige. Av totalt omkring 164 miljoner ton avfall utgör mineralavfall – där gruvavfall dominerar – cirka 140 miljoner ton.
Känner du förresten till berättelsen om Nasafjäll? Den utspelade sig i en anonym och otillgänglig del av landet för länge sedan. De som fick ta de största konsekvenserna var dessutom de samiska näringarna. Men den berättelsen borde vara en del av svenska historielektioner. För oj, vad det går att lära av den. Det må vara snart 400 år sedan gruvbrytningen startade där.
Ränderna har inte gått ut när det gäller exploateringen av människor och marker.