Älgarna är sparsmakade vad gäller foder. Det visar Annika Feltons, forskare vid SLU Alnarp, forskning. Vad de föredrar att äta beror på plats, fodertillgång och årstid. En bild av sydsvenska älgars diet vintern 2014/2015 visar att tall stod för över 30 procent av vad älgarna åt. Men inte långt efter kommer bärris och ljung som den vintern stod för 26 procent av torrmassan.
– Det är en viktig resurs! Risarterna är tillsammans den största gemensamma nämnaren i spillningsprover som tagits från hjortdjur både i norr och söder, säger Annika Felton.
Kurser fullbokade
Annika Felton medverkar under våren i ett antal kursdagar om skogsbruk och vilt i balans. Det är Skogskompetens Syd som bjuder in till kursdagarna som snabbt har blivit fullbokade.
Målgruppen är skoglig personal, vilthandläggare på länsstyrelser, medlemmar i viltförvaltningsdelegationer och älgförvaltningsgrupper.
"Negativ spiral"
Utbildningsdagarna handlade framför allt om vad hjortviltet äter, var fodret finns och hur tillgången till foder påverkar viltet. En hög klövviltsstam är en anledning till lokalt stora betesskador. Men det är långt ifrån den enda förklaringen.
– Det mesta fodret finns på ställen där vi inte vill att de ska äta, i ungskogen. Det har blivit en negativ spiral och för att bryta den måste vi förstå mer om klövviltet och dras matvanor, säger Annika Felton.
Magen bestämmer
Älgarna är kräsna. Bara för att det finns lämpligt foder är det inte alls säkert att det äts.
– Djuret justerar sitt intag efter att magen säger vad djuret behöver. Älgarna väljer föda för att uppnå en specifik balans mellan näringsämnena varje dag. De mår bra av varierad kost. Ju fler olika sorters växter de har att välja mellan desto lättare för dem att nå detta mål. De flesta stödutfordringsämnen vi lägger ut är långt ifrån älgarnas mål. Om en älg äter en massa sånt kanske de måste kompensera med att äta mer sidoskott och kvistar, säger Annika Felton.
Fakta: Så skapas mer viltfoder i landskapet
Viltet tycker om att äta i skogens luckor där det finns flera arter och mer biomassa. Att hålla gamla inägor och kulturlämningar öppna kan därför vara bra.
Ståndortsanpassning för tall och lövträd leder till mer foder än granplanteringar.
Brunnsröjning och röjning till tätt förband skapar mycket foder samtidigt som det gynnar produktionen.
Redan betade tallplantor bör lämnas kvar eftersom älgen gärna återvänder till dem.
Efter en avverkning kan tall- och lövriset samlas ihop till lättillgängliga högar till viltet.
Rönn, asp, sälg och ek är värdefulla för djuren och bör inte röjas bort.
Kantzoner, kraftledningsgator, viltåkrar och viltvatten uppskattas av klövviltet.
Källa: Annika Felton, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap SLU