Sverige behöver en hållbar rovdjursförvaltning
Sverige behöver en effektiv, förutsägbar och långsiktigt hållbar rovdjursförvaltning. Regeringen måste ta frågan på största allvar, skriver S-oppositionen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Allt fler björnar lufsar i de norrländska skogarna. Vargen har vandrat in på den skånska slätten och dess gårdar. När de stora rovdjuren ökar i antal och påverkar såväl det lokala som det regionala måste besluten kunna fattas närmare.
I november antog Europaparlamentet ett förslag om rovdjur och skydd för europeisk djurhållning. Vi vill att EU enklare ska kunna omklassa varg och stora rovdjur från strikt skyddade till förvaltningsbara. Det handlar om att människor och djur på ett hållbart sätt ska kunna leva tillsammans. Socialdemokraterna i Europaparlamentet röstade för förslaget.
Nu är det hög tid för landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och den svenska regeringen att agera i EU. Problemen som vargen och de stora rovdjuren orsakar har delvis sin grund i EU-lagstiftningen som inte har uppdaterats för att anpassa arternas skyddsstatus. När Europaparlamentet nu har sänt en tydlig signal till EU-kommissionen om att direktiven behöver ses över är det dags för Sverige att göra detsamma.
Sveriges rovdjursförvaltning är i dag långt ifrån hållbar. Konsekvenserna är oroande. Fårbönder tvingas lägga ned sina verksamheter, jägare vågar inte släppa sina hundar i skogen och renskötare tvingas se stora delar av sin renhjord bli uppäten varje år. De stora rovdjuren skyddas på bekostnad av en levande landsbygd. Detta skadar svensk självförsörjning.
Vår ståndpunkt i frågan är tydlig.
Populationerna av stora rovdjur i Sverige måste förvaltas efter de förutsättningar som finns lokalt och regionalt. Det innebär minskade stammar på många platser, både i norr och i söder. Detta gäller i synnerhet vargen som även i små antal har kapacitet att orsaka stora skador för samhällen och verksamheter på landsbygden.
Rovdjuren har en plats i den svenska faunan och förluster kan ske när djur betar fritt. Det blir dock betydligt svårare att acceptera att skyddet för rovdjuren sätter stopp för snabba åtgärder när djur attackeras. Verktygen är i dag för svaga för att effektivt kunna reglera rovdjursstammar som har förmåga att skapa stor förstörelse på kort tid. Syftet med svensk djurhållning kan inte vara att utgöra ett skafferi för stora rovdjur.
Snabbare processer för skyddsjakt och ökade möjligheter till licensjakt på bland annat varg är nödvändiga åtgärder för att få kontroll över rovdjursförvaltningen. Dagens utformning av EUs art- och habitatdirektiv, som svenska myndigheter har att förhålla sig till, förhindrar detta. Direktivet ger i dag ett oproportionerligt skydd för rovdjur i förhållande till djurägare, näringsidkare och människor på landsbygden.
Antalet rovdjur i Sverige har ökat betänkligt de senaste decennierna och bland annat björnstammens storlek ligger långt över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus. Socialdemokraterna drev i regeringsställning frågan på EU-nivå om att enklare kunna omklassa rovdjur från strikt skyddade till förvaltningsbara när de inte klassas som hotade, vilket Europaparlamentet nu står bakom.
Sverige behöver en effektiv, förutsägbar och långsiktigt hållbar rovdjursförvaltning. Nu måste även den högerkonservativa regeringen ta frågan på största allvar och agera för en levande landsbygd och trygga samhällen.
Heléne Fritzon (S), delegationsledare för Socialdemokraterna i Europaparlamentet
Erik Bergkvist (S), Europaparlamentariker
Anna-Caren Sätherberg, gruppledare för S i riksdagens miljö-och jordbruksutskott, f d landsbygdsminister