Sverige behöver en mer jaktvänlig politik

Svensk jakt och viltvård ska utgå från kunskap och erfarenhet. Det lämpar sig bäst i en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor, skriver Magnus Persson och Martin Kinnunen, båda SD.

I vissa områden i Sverige är koncentrationen av varg mycket hög, varför stammen i sådana områden behöver förvaltas mer aktivt, anser Sverigedemokraterna. FOTO: TT

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Jakt har en lång tradition i Sverige och utgör ett stort fritidsintresse med bred folklig förankring. För att Sveriges jägare ska kunna sköta sina uppdrag behöver de ett tydligt och långsiktigt mandat. Socialdemokraterna med sina vänsterkamrater lyckades under sina åtta år vid makten undergräva förutsättningarna för svenska jägare och därmed motarbeta jakten, vilket vi tydligast kunnat se i form av Naturvårdsverkets syn på vargstammen.

Vi har länge drivit att en minskning av konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden måste eftersträvas. Alla de stora rovdjuren ska förvaltas på ett ansvarsfullt sätt och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet. Vargen bör klassas om, från att vara strikt skyddad i EU, till att bli förvaltningsbar. I vissa områden i Sverige är koncentrationen av varg mycket hög, varför vargstammen i sådana områden behöver förvaltas mer aktivt.

Vi driver en nedre gräns på 170 och en övre gräns på 270 individer. På så vis skulle det mer effektivt kunna fastslås om det finns utrymme för licensjakt eller inte under kommande jaktsäsong. För att undvika att vargjakten ställs in en jaktsäsong, på grund av att överklaganden drar ut på ett slutgiltigt besked, bör ett tillägg skrivas in i Naturvårdsverkets föreskrifter om att jakttiden ska kunna förlängas, oaktat om den ordinarie jakttiden är förbi. För att nå en jämnare fördelning av vargstammen över landet, bör det utredas om möjlighet att bestämma länsvisa maximinivåer.

Vi ser att vargens snabba utbredning i delar av Sverige skapar stora problem då miljön är direkt olämplig för att hålla en vargstam. Djurbesättningarna står tätt och vargarna rör sig kontinuerligt i tätbebyggda områden, vilket skapar ett onormalt beteende då vargen i vanliga fall är ett skyggt djur. Till följd av ökad vargetablering ökar också angreppen på bland annat fårbesättningar, men också på jakthundar vilket kraftigt försvårar möjlighet till att bedriva jakt med löshund, en jaktform som i dag är klassad som ett kulturarv men som tyvärr är ett minne blott i stora delar av Sverige.

Processen gällande skyddsjakt på varg är lång och komplicerad, vilket skapar problem i stora områden då det oftast krävs flera angrepp för att få till skyddsjakt på varg. Vi ser att ett förslag kan vara att ta fram ett snabbspår för skyddsjakt inom 24 timmar efter ett konstaterat angrepp, vilket skulle göra att markägaren/jägaren tidigt kunde hantera problemvargar samt att man skulle minska problemen för djurägare i det drabbade området. Vill staten se vargetableringar i tätbebyggt område måste den också hantera det och ge rätt verktyg till dem som berörs.

Vi noterar nu att det runt om i landet överklagats avseende nästa års licensjakt på varg. Organisationerna som överklagat är exempelvis Jaktkritikerna, Naturskyddsföreningen, Nordulv och Rovdjursföreningen samt även ett stort flertal svenska och utländska medborgare. Det är sålunda ett resultat av Socialdemokraternas och deras vänsterkamraters jaktfientliga politik. 

Vi anser att det nuvarande regelverket kring talerättens utformning behöver ändras när det gäller kvalifikationer för att kunna överklaga. Regeringen måste både ändra på organisationskraven för rätten att överklaga beslut om skydds- och licensjakt och utreda konsekvenserna av lagstiftningen samt återkomma med förslag på hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.

Vi har i Tidöavtalet tydligt skrivit in att ansvaret för jakt och vilt ska flyttas från Naturvårdsverket till en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor. Det skulle tillföra en landsbygdsförankring med potential att skapa underlag för en bättre dialog med regionala myndigheter, jägarorganisationer, mark- och djurägare och landsbygdsbor i övrigt.

Lantbrukare och jägare ska ges mer inflytande i de regionala förvaltningsplanerna för att skapa en mer decentraliserad och regional viltförvaltning. Sammansättningen i de så kallade viltförvaltningsdelegationerna måste återgå till den ursprungliga, där balansen mellan politiken, olika intressen, myndigheter med flera speglas bättre än den nya ordningen.

Vår jaktpolitik har som utgångspunkt att ansvarsfull, reglerad jakt är positivt och bidrar till friluftsliv samt kontakt med naturen. Vi tror på förvaltarskapstanken. Det finns behov av att långsiktigt förvalta bestånden av vilt för att uppnå en god balans mellan människor och djur – liksom mellan olika djurarter. Svensk jakt och viltvård ska utgå från kunskap och erfarenhet. Det lämpar sig bäst i en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor fri från miljöaktivisterna på Naturvårdsverket. 

Magnus Persson (SD), ansvarig för jaktfrågor
Martin Kinnunen (SD), klimat- och miljöpolitisk talesperson